Att Tiger Woods skulle bli världens bäste golfare kom inte direkt som en blixt från klar himmel. Han började spela som tvååring, uppmuntrad av en golftokig far som förvisso spelade på amatörnivå, men som ändå kunde stoltsera med ett ensiffrigt handikapp. Medan andra tvååringar fortfarande lärde sig att gå stadigt utan att ramla blev den tvåårige Tiger snabbt duktig nog att väcka medial uppmärksamhet, och begick nationell tv-debut i en puttävling mot komikern Bob Hope. Givetvis skåpade han ut varje jämnårig motspelare, och lyckades som åttaåring kvala in till junior-VM i den yngsta åldersgrupp som fanns, avsedd för pojkar nio till tolv. Han vann förstås. Tigers far tillstår att han fick smörj av sin son på banan för första gången när Tiger var elva. Det var sista gången Tiger förlorade mot farsan, och han fortsatte att utkristallisera sig som den främste amerikanske golfaren i sin generation. Som brukligt är i USA löste sig resten av livet av bara farten: Landets alla mest prestigefyllda universitet stod på kö för att erbjuda stipendier, och Tiger valde i slutändan Stanford, där han under studietiden blev känd under öknamnet Urkel, detta efter den nördige huvudpersonen i den långkörande situationskomedin Räkna Med Bråk. Där har vi den kanske första verkligt oväntade händelsen i Tigers liv.

När Tiger Woods proffsdebuterade var året 1996, och precis som universiteten var den nu sponsorerna som stod på kö. Nike och golfmärket Titleist fick äran att skriva kontrakt med underbarnet, och detta för summor av ett slag som aldrig tidigare skådats inom sporten. Förväntningarna var därefter: Skyhöga. Och Tiger Woods, han levererade. Det tog honom ett år att stiga överst på världsrankingen.

Om det var någon som någonsin tvivlade på hajpen tystnade de rösterna i tur och ordning allteftersom US Open år 2000 gick mot sitt avgörande. Det vore fel att kalla turneringen spännande: Den enda spänningen bestod i hur överlägset Tiger skulle vinna. Ändå fullföljde han sina arton hål med ett fokus så totalt att man kunde tro att konkurrensen flåsade honom i nacken. Sammanbiten, inåtvänd, målmedveten. När han lämnade den sista greenen stod det klart att han skulle vinna med femton slag. Han mottog bucklan med sedvanlig ödmjukhet, utan att göra något större väsen av sig, detta efter att ha genomfört inte bara den bästa runda Pebble Beach någonsin skådat, utan även vad som anses vara en av de mest felfria prestationerna inom sporten som sådan. En halvblygt leende, en vinkning till publiken. Han spelade in tio miljoner dollar bara i vinstsummor det året. När säsongen var över bad en reporter honom att sammanfatta året som gått, och Tiger svarade efter ett minimum av betänketid och ett snabbt leende:
– Inte illa.
Den sortens attityd gjorde honom till publikens älskling.

2003 gjorde Tiger Woods vad även konnässörer som Kofi Annan, Luis Figo och Will Ferrell gjort: Gifte sig svenskt. Valet föll på modellen Elin Nordegren, detta efter att ingen mindre än Jesper Parnevik introducerat det blivande paret för varandra (Elin var vid tillfället Parneviks au pair). Det skulle dessvärre vara äktenskapet och inte sporten som ledde in Tiger Woods på en väg ingen på förhand skulle ha kunnat gissa sig till: Skandalernas. 2009 gick en amerikansk skvallertidning ut med avslöjandet att Woods inlett en utomäktenskaplig affär med en natklubbsägarinna från New York. Den utpekade kvinnan, en viss Rachel Uchitel, förnekade anklagelsen, och kanske hade det hela kunnat sluta där och det inte vore för en märklig incident som ägde rum två dagar senare. Woods förlorade av allt att döma kontrollen över sin Cadillac Escalade, körde på en brandpost och fortsatte med att meja ner en närbelägen häck innan fordonet till slut rammade ett träd. Han kom undan med böter för vårdslös körning, men den stora allmänheten drog slutsatsen att allt inte stod rätt till i den woodska hushållet. Ingen rök utan eld.

Även media vädrade blod, och den andra december lyckades en tabloid rota fram ännu en älskarinna, samt bevismaterial i form av inspelade röstmeddelanden från Woods själv. Därmed var dammluckorna öppna, och under veckan som följde klev ett drygt dussin kvinnor fram och uppgav sig ha legat med golfstjärnan. Woods själv svarade först med tystnad, så till den grad att han ställde in sin närvaro under diverse tävlingar av personliga skäl. Sedan kom erkännandet. Det kom att stå Tiger Woods dyrt.

Alla sponsorer förutom Nike och Electronic Arts – som producerade en framgångsrik serie golfspel med Tiger Woods namn – avslutade sina kontrakt med omedelbar verkan. Det finns en uträkning om hur mycket Woods otrohetserkännande kostade aktieägarna i de företag som sponsrat honom: På en höft mellan fem och tolv miljarder. Dollar. Woods strategi blev att blotta strupen fullständigt. Han framträdde med sina ursäkter i tv, och berättade att han påbörjat terapi för att råda bot på sina bekymmer. Åtminstone utåt sett såg det ut som om paret Woods gjorde allt för att rädda sitt äktenskap. Vad man än gjorde lyckades det inte, och Elin Nordegren och Tiger Woods skilde sig i slutet av sommaren 2010. Uppenbarligen tog processen hårt på Tiger, som rasade från förstaplatsen på världsrankingen först ner till plats 68, och därpå 128. Fritt fall.

Mången olyckskorp kraxade om slutet på en karriär, och de saknade inte argument. För en utomstående framstod det som att Tiger Woods drabbats av någonting som han aldrig tidigare fått känna på: Motgången. Gissningsvis visste de inte om att Tiger fört en livslång kamp mot stamning, och vunnit lika självklart som han vunnit allt annat under sin karriär. Tiger Woods kom tillbaka 2012, och som han gjorde det. Han klöste sig tillbaka upp till en andraplacering direkt. Året därpå fanns inget motstånd kvar längre. Etta igen.

Om det finns någonting kapabelt att göra slut på golfens genom tiderna mest meriterade karriärer tycks det vara samma sak som i så många andra fall: Naturliga skäl. Ett helt liv i golfens tjänst har tagit ut sin rätt. En ryggskada 2014 ställde till problem, och den gjorde sig återigen påmind i fjol, då Tiger tvingades ta en längre paus. Ranking i skrivande stund: 162. Det finns positiva saker att se i det fakum att Tiger Woods halkar nedåt på rankingen, dock: Under en period var det ett flertal golfexperter som hävdade att hans överlägsenhet var ett hot mot hela golfsporten, då själva tävlingsmomentet gått förlorat och att publikens intresse därmed avtog. Vidare framhöll man att Tiger Woods slog så långt från tee att det skulle tvinga fram ombyggnation av världens stora golfbanor, något som i viss mån har genomförts, ett fenomen känt som ”tiger-proofing”. Och den som tycker så synd om Tiger Woods av idag att det svider kan trösta sig med att han trots allt hunnit spela in kring en miljard. Igen, dollar.