Olovlig dumpning av byggavfall, och oseriösa aktörer som ”tar hand” om byggavfall mot betalning, är ett växande problem i Sverige. Så till den grad att det på vissa platser i landet uppstår nya tjuvtippar varje vecka. Som byggföretag har du emellertid både ett moraliskt och juridiskt ansvar för avfallet efter att det lämnat arbetsplatsen, även om hanteringen lagts ut på entreprenad.

Avfallshanteringen på svenska byggarbetsplatser är en jätteindustri, som varje år omsätter 10–20 miljarder kr. Precis som inom byggbranschen i stort, finns oseriösa, eller rent kriminella, aktörer som inte drar sig för att bryta mot reglerna för att göra snabba pengar på bekostnad av seriösa företag, skattebetalare och naturvärden. 

Ett omskrivet fall som de flesta svenskar hört talas om vid det här laget är den så kallade Think Pink-skandalen, som också beskrivits som ”Sveriges största miljöbrottsmål” – en rättsprocess där flera företrädare för företaget Think Pink åtalades, och sedermera dömdes till fleråriga fängelsestraff för grovt miljöbrott, för att ha dumpat över 200 000 ton avfall på minst 21 platser runt om i Sverige. 

Saneringskostnaderna för Think Pink-skandalen är inte slutgiltigt fastställda, men av allt att döma rör det sig om många hundra miljoner kronor. En fingervisning är det sammanlagda skadestånd som kommunerna krävt företaget på, 260 miljoner kr.

De faktiska kostnaderna för illegal avfallshantering är dock inte bara ekonomiska. Beroende på avfallets natur kan tjuvtippandet också få stora miljömässiga konsekvenser. Farliga ämnen som tungmetaller och lösningsmedel kan läcka ut och skada flora och fauna. Större mängder osorterat avfall riskerar också att självantända och skapa bränder – vilket också på Think Pinks dumpningsplats i Hova. 

Innan vi dyker in i juridiken, låt oss först titta närmare på vad avfallshanteringen faktiskt kostar för byggföretaget. Utöver mängden avfall påverkas priset av vilken sorts avfall det handlar om, hur det är sorterat och hur det hämtas/transporteras. Här är några ungefärliga riktpriser för Stockholm (exkl. moms): 

➔ 1,5–2 m3 osorterat byggavfall.
➔ Storsäck + besök på återvinningscentral: 1 500–2 000 kr. 

➔ 12 m3 sorterbart byggavfall. 
➔ Öppen container sorterbart avfall + hemtagningsavgift och transport: 8 000–10 000 kr.

➔ 25 m3 blandat sorterbart byggavfall.
➔ Stor öppen/täckt container (eller containrar) + hemtagningsavgift och transport: 10 000–15 000 kr. 

Men kan man inte sköta avfallshanteringen själv? Det kan man såklart – under förutsättning att man har tid att avvara, tillgång till lastbil/släp och personal. Och kompetens för att hantera miljödokumentationen. Att sköta avfallshanteringen själv kan minska kostnaderna med 20–50 procent. Men det innebär också mer jobb, såklart. 

Miljöbalken är den övergripande lagen när det gäller miljöskydd och avfallshantering i Sverige, vilket också inkluderar hantering av byggavfall. Kompletterande regler finns även i Avfallsförordningen och i Plan- och bygglagen. Den som inte följer regelverket riskerar att dömas för miljöbrott, alternativt otillåten miljöpåverkan eller brott mot Avfallslagstiftningen (till exempel vid transport av avfall utan tillstånd eller korrekt dokumentation).

Den vanligaste påföljden vid mindre eller medelstora överträdelser är böter. Dessa kan drabba både företaget och ansvariga personer. Vid allvarliga miljöbrott, som dumpning/tjuvtippning av stora mängder avfall, eller avfall av särskilt farlig karaktär, kan ansvariga personer dömas till fängelse.

Den som orsakar skada genom dumpning av avfall kan dessutom bli skyldig att betala miljösanktionsavgifter och skadestånd för sanering och rehabilitering av mark.

Men om avfallshanteringen läggs ut på entreprenad, då kan det väl inte vara byggföretagets ansvar om entreprenören i ett senare skede dumpar avfallet illegalt? Det kan det mycket väl vara. 

Enligt det så kallade producentansvaret, som preciseras i Miljöbalken och Avfallslagstiftningen, har den som producerar eller skapar avfallet, alltså byggföretaget eller byggherren, det slutgiltiga ansvaret för att avfallet ”tas om hand på ett miljömässigt korrekt sätt” – även om en entreprenör anlitas för hanteringen. 

Mer specifikt betyder detta att byggföretaget, genom dokumentation som transportdokument, kvitton och rapporter, förväntas säkerställa att entreprenören har giltiga tillstånd, och hanterar avfallet enligt gällande lagstiftning. Och rapportera olovlig hantering till berörda myndigheter.

Den tidigare nämnda Think Pink-skandalen är förvisso ett extremt exempel. Men även det ”vanliga” tjuvtippandet medför stora kostnader för kommunerna. Bara i Stockholm handlar det om miljontals kr om året, fördelat på kort- och långsiktig sanering och administrativa/rättsliga kostnader. Värst är problemet i Stockholmsbaserade stadsdelsområden som Enskede, Årsta/Vantör, Skarpnäck och Bromma.

Vi har pratat med Danderyds kommun, som under en längre tid sett en ökning av olovligt dumpat byggavfall. I dagsläget kostar bara saneringen av tjuvtipparna runt en halv miljon kr per år. 

Minst några gånger per säsong brukar nya högar med olika typer av byyggavfall dyka upp på kommunal mark Danderyd. Vanligt är till exempel material från renoveringar. 

– Över lag skulle jag säga att olovlig dumpning är ett ökande problem, inte bara för oss i Danderyd, utan även i andra kommuner, säger Jan Lundberg, park- och gatuchef på Danderyds kommun. Vi lägger åtminstone ned ett par hundratusen kr varje år på städning av dumpat byggavfall.

Jan och hans kollegor hanterar de dumpningar som sker på så kallad allmän plattmark, alltså mark som hanteras av kommunen.

– Ofta ställs säckar ut på gångvägar och liknande platser där de kan äventyra trafiksäkerheten och framkomligheten, eller försämra sikten i korsningar, säger Jan. Det är dessa fall som vi försöker prioritera. Mycket hamnar också på parkeringsplatser, där avfallet har en tendens att leda till ytterligare dumpning. Ställs det att antal säckar på en parkering, så dröjer det ofta inte länge innan det ligger ett halvt kök på samma plats. 

Vad händer med det avfall som ni samlar upp? 

– Det går på deponi, på avfallsanläggningen. På bekostnad av skattemedel. Dessvärre är ju deponi också det dyraste alternativet. Billigare hade varit om avfallet hade kunnat sorteras, och gå som ”vanligt” [sorterat] byggavfall. Det är dock inget som vi har resurser till.

Har ni i något fall av olovlig dumpning kunnat lagföra någon, eller kunnat härleda avfallet till en viss källa? 

– Nej, vi har inte försökt med det. Det enda vi kan göra är att polisanmäla. På många sätt var det enklare att spåra avfall tidigare, då leverantörerna av säckar i mycket större utsträckning också hämtade säckarna. Det där finns nästan inte idag. När du köper en storsäck från Big Bag eller någon av de andra leverantörerna så får du sköta hämtning/bortforsling själv.

Hur ska man bäst komma tillrätta med problemet?

– Det måste finnas ett större ansvar hos den som äger säcken. Det ska inte vara möjligt att ställa ut byggavfall på trottoaren hur som helst, i väntan på att någon ska komma och hämta det. Enligt lagen är man skyldig att söka tillstånd hos polisen för att ställa ut någonting på allmän plattmark. Mig veterligen så har det inte sökts ett enda sådant tillstånd här i kommunen. 

Några avslutande råd till byggföretagen?

– Två saker. Ring på hämtning när säcken är full. Och ställ inte ut säcken på allmän mark.