Grotta ner dig

Waitomo
Var? Norra ön, Nya Zeeland.
En stilla ström flyter ner under marken, och den som följer den tas mer på en resa mot jorden innanmäte. En brittisk utforskare blev först att kartlägga Waitomogrottorna 1887, från en flotte försedd med stearinljus. Vad han inte visste var att belysning redan fanns trots grottmörket: Här, och bara här, lever en art av lysmask vid namn arachnocampa luminosa. De bor alla i en och samma enorma grottsal, där de befolkar taket i hundratusental. Varje mask är inte större än en mygga, men de glöder med ett blåaktigt skimmer, och den gemensamma effekten är oförglömlig.
Carlsbadgrottorna
Var? New Mexico, USA.
En av världens mest berömda grottor har knappt hundra år på nacken som turistattraktion, även om den redan då var ungefär 250 miljoner år gammal, följden av långvarig erosion under den tid då området låg på havsbotten. 1898 red en tonårig cowboy Jim White förbi den minimala grottöppningen i skymningen, och blev vittne till hur hundratusentals fladdermöss lämnade sitt bo för att jaga. Han drog korrekt slutsatsen att grottan under måste vara fullständigt enorm, och återvände några dagar senare med en rulle ståltråd, som han använde för att tillverka en improviserad repstege. Han började ensam utforskningen av det spektakulära grottsystemet, med bara en fotogenlykta till hjälp, och senare med en rulle snöre för att hjälpa honom att veta från vilken håll han kommit. Inom kort började han också att tjäna pengar på sin upptäckt, dels genom att börja samla guano, fladdermusgödsel, med hjälp av en stor hink kopplad till en kran. Samma hink tjänstgjorde också som en hiss, i vilken äventyrliga turister firades ner för att titta på underverket.
Svalornas grotta
Var? Aquismón, Mexiko.
Vattenerosion genom kalksten har skapat världens mest spektakulära grottschakt, närapå 350 meter djupt och stort nog att rymma vilken som helst av New Yorks största skyskrapor. En turist som har det rätta virket firar sig ner till golvet hängandes fritt från sidorna. Att komma hela vägen ner tar åtminstone tjugo minuter, och att ta sig tillbaka upp kan bli en mödosam process på över två timmar. Slöfockarna väljer att hoppa fallskärm till botten. En dårfink har rentav lyckats ta sig hela vägen ner i en helt vanlig varmluftsballong. Sitt namn har grottan fått efter den fågelkoloni som utvecklat ett helt eget beteende för att nå sina reden på klippväggarna: De viker helt sonika in sina vingar jäms med kroppen och faller fritt, för att bromsa i höjd med det egna boet.
Fingals grotta
Var? Skottland.
På den annars obebodda ön Staffa i Inre Hebriderna ligger Fingals grotta, och det är inte svårt att förstå hur upptäckarna drog slutsatsen att den måste byggts av jättar någon gång i forntiden. Hela grottan består av sexkantiga basaltpelare, staplade på varandra under ett lavaflöde för sextio miljoner år sedan. Grottan ligger vid kusten, och vattnet täcker hela grottgolvet men är djupt nog för turistbåtar att ta sig in. Det går även att ta landvägen, och utforska grottsluttningarna torrskodd. Grottan är berömd för sin märkliga akustik: Det naturligt välvda taket kastar tillbaka ekon, och stämningen beskrivs som både spöklik och stämningsfull.
Kverkfjöll
Var? Island.
Där vulkaniska ångor möter glaciärer kan man räkna med isgrottor. Island är ett hett namn i sammanhanget – bokstavligt talat – och ingenstans blir fenomenet mer imponerande än i Kverkfjöll nära Skattafel. Grottan upptäcktes först 1980, resultatet av att het luft smält glaciären underifrån och skapat enorma blå salar och ett labyrintiskt system av gångar. Längre in ligger en konstant dimma, som gör sikten dålig i takt med att solljuset blir mer avlägset. Is är som bekant ett mindre stabilt material än sten, varför besök i grottan aldrig någonsin kommer med en hundraprocentig säkerhetsgaranti. När glaciären rör sig eller sättningar uppstår i isen händer det att ras inträffar.
FLER REPORTAGE
VISA FLER






