Jag har utfört byggarbeten åt ett företag. Vårt avtal var muntligt och vi var överens om att jag skulle ta betalt på löpande räkning. Nu vill beställaren inte betala fakturan. Beställaren påstår att vi avtalat om fast pris. Beställaren säger också att det finns fel i arbetet och hotar att stämma min byggfirma. Vilken lag kommer domstolen att använda sig av? Vem av oss ska bevisa vilket pris som gällde och om det finns fel i arbetet?

Köp av tjänster mellan näringsidkare är inte lagreglerat, utan i princip råder full avtalsfrihet mellan företag när det gäller tjänsteavtal. Eftersom ett entreprenadavtal inte föreligger i ditt fall, kommer situationen regleras främst av allmänna avtalsrättsliga principer (t.ex. omsorgsplikten) och skadeståndsrättsliga principer. I rättspraxis (tidigare avgöranden från domstolar) görs ibland även analogier (en indirekt tillämpning) till bestämmelser i köplagen.

Köplagen är inte direkt tillämpbar eftersom den reglerar köp (och byte) av lös egendom. I rättspraxis görs ibland även analogier till konsumenttjänstlagen i de fall den aktuella bestämmelsen ger uttryck för någon allmän avtalsrättslig princip (dvs. inte de bestämmelser i konsumenttjänstlagen som är utformade just som ett konsumentskydd).

Eventuellt kan analogier även ske till standardavtal, eller i vart fall kan vägledning sökas där (t.ex. AB04 och ABT06). Vanligtvis är domstolar lite försiktiga med analogier, eftersom de vill undvika att använda lag som inte har haft som syfte att faktiskt reglera den situation som domstolen ska besluta om. För de fall samma principer framgår både i konsumenttjänstlagen och köplagen, borde de kunna tillämpas även vid kommersiella avtal om tjänster. 

Vad gäller kommersiella entreprenader, har det i rättspraxis alltså varit en mix av olika regler, lagar m.m. med konsekvensen att rättsläget inte är helt klart. Då det finns ett ganska stort tolkningsområde för domstolarna i dylika tvister, kan man inte vara helt säker på hur en domstol kommer hantera ditt fall. Eftersom det inte finns någon lag som är direkt tillämpbar på kommersiella entreprenader, är det därför viktigt att man alltid ser till att det finns ett detaljerat avtal att falla tillbaka på alternativt använda sig av ett standardavtal (eller hänvisa till sådant).

Vad gäller din fråga om vem av er som ska bevisa dels vilket pris som avtalats dels om det föreligger fel i arbetet kan följande sägas. Det utgör etablerad praxis i entreprenadjuridiken att parten som påstår att fast pris föreligger har bevisbördan för sitt påstående. Det är alltså beställaren som ska bevisa att det fanns en överenskommelse om fast pris. Uppfyller inte beställaren sin bevisskyldighet, får arbetet anses ha utförts på löpande räkning.

Vad gäller påståendet om fel, är huvudregeln att den som påstår att det föreligger fel ska bevisa detta. Det som mer komplext är vad som krävs för att fullgöra sin bevisbörda dvs. vilken bevisning som krävs för att få rätt. Här gör sig skillnaden mellan att ”ha rätt” och ”få rätt” påmind.

Jag äger ett byggbolag som har byggt ett hus åt en privatperson. Vi kom överens om ett fast pris för bygget. Under arbetets gång har kunden gjort massa tilläggsbeställningar t.ex. ändrat i ritningarna så lösningarna blivit mer exklusiva och tidskrävande, valt dyrare material m.m. Detta ingick inte i det fasta priset som vi kom överens om i början av entreprenaden. Nu när kunden fått fakturan så förnekar kunden att hon gjort alla extrabeställningar. Kunden säger att dessa arbeten och material skulle ingå i det fasta priset. Tyvärr finns inget skriftligt avtal eller några mail, sms m.m. utan hela projektet har byggt på ett förtroende eftersom jag tidigare utfört arbeten åt kunden och då har allt gått bra. Vad gäller?

En av de vanligaste anledningarna till entreprenadtvister är just att parterna inte är överens om vad som skulle ingå i priset och vad som utgör ÄTA-arbeten.

Det är konsumenttjänstlagen som är tillämplig när byggtjänster utförs åt konsumenter. I lagen finns särskilda regler gällande just byggandet av småhus, vilka ger ett förstärkt konsumentskydd. Utöver konsumenttjänstlagen finns en möjlighet att fylla ut lagens bestämmelser och ofta brukar parterna ingå standardavtalet ABS 18 (som är gällande version av ABS). Av din fråga framgår dock att ni inte ingått ABS 18 eller något skriftligt avtal överhuvudtaget.

Den paragraf i konsumenttjänstlagen som är av störst intresse i detta fall är 51 §. Paragrafen stipulerar nämligen att vid småhusentreprenader gäller vad konsumenten påstår har avtalats gällande arbetets omfattning, priset eller grunderna för prisets bestämmande, tiden för betalning och tiden för arbetets avslutande. Det kan således sägas föreligga en s.k. rättslig presumtion för konsumentens påstående, så länge inte annat framgår av ett skriftligt avtal eller av omständigheterna i övrigt. Detta innebär, givet att du inte kan bevisa motsatsen, att då gäller det som konsumenten påstår i frågan vad som skulle ingå i det fasta priset. Att det i ditt fall helt saknas skriftliga underlag innebär alltså en brant uppförsbacke för dig.

Jag rekommenderar därför alltid att använda skriftliga avtal (gärna ABS 18), samt att dokumentera ÄTA-arbeten skriftligt (t.ex. genom att använda sig av formuläret ”Ändringar och tilläggsarbeten” som är bilaga till ABS 18), så det går att bevisa vad man kommit överens om och på så sätt förebygga eventuella missförstånd.