När metoder som ställningar och skylifts är för kostsamma, för farliga eller helt enkelt tekniskt omöjliga att använda för att få hantverksarbeten ovan marken gjorda – då är repklättring, eller Rope Access som det heter på engelska, ofta vägen att gå. Men hur går det egentligen till? Och vilka krav ställs på de klättrare som utför arbetet?

Repklättring, alternativt yrkesklättring, industriklättring, reparbete eller Rope Access som arbetsmetoden stundom också kan kallas – att använda sig av rep- och klättertekniker för att utföra hantverksuppgifter som målning, sanering, underhåll eller inspektioner – har åtminstone funnits sedan 1970-talet, då reparbetare fyllde en viktig roll i underhållningsarbetet av Nordsjöns oljeplattformar. 

Vanliga uppgifter kunde till exempel vara att fira sig ned till plattformarnas undersida för att inspektera stålkonstruktionerna för slitage och korrosion, eller att byta glödlampor högt upp på plattformarna – ett jobb som tidigare kunde kräva byggställningar för att byta en enskild lampa.

Initialt använde repteknikerna arbetssätt och tekniker från sport- och bergsklättring, men i takt med att arbetssättet utvecklades inom gas- och oljebranschen, och sedermera spreds från offshore-verksamheter till fastlandet, utvecklades specifika arbetssätt och säkerhetsrutiner. I slutet av 80-talet etablerades IRATA (Industrial Rope Access Trade Association) – repteknikernas första branschorganisation, som än idag tillhandahåller det regelverk och certifieringssystem som används inom professionell repklättring. 

KOSTNADSEFFEKTIVT

Så varför repklättring? Jämfört med de vanligaste alternativen då hantverksarbeten behöver göras ovan mark, vilket generellt är att bygga ställningar eller använda sig av skylift, är repklättring ofta mer kostnadseffektivt – särskilt när det handlar om mindre uppgifter, som kan lösas med två, tre gubbar på en arbetsdag eller mindre.

Reptekniker har låga transportkostnader till och från arbetsplatsen. Inga maskiner eller extern utrustning behöver hyras, och inte sällan kan arbetet påbörjas inom en timme efter att personalen kommit till arbetsplatsen. Klättringsutrustningen är diskret och icke-skrymmande, vilket minimerar störningsmomentet på omgivningen (och miljön). 

Och skulle förutsättningarna ändras under arbetets gång, kan klättrarna enkelt justera sina arbetsmetoder. 

Avslutningsvis är repklättring, tack vare strikta branschrutiner och regler, Avslutningsvis är repklättring, tack vare strikta branschrutiner och regler, också ett förhållandevis säkert arbetssätt. Som exempel var det, enligt en analys av arbetsolyckor som utfördes av Arbetsmiljöverket (2017–2019) 36 gånger vanligare med allvarliga arbetsplatsolyckor i byggbranschen än bland reptekniker.    

Ett av de snabbast växande företagen inom repklättring är Stockholmsbaserade SafeReach som erbjuder ett brett spektrum av tjänster ovan mark till kunder inom bygg-, fastighets- och infrastrukturbranschen. 

Några exempel är fasad- och fönsterputs, fönsterbyten, målning/rostskydd, fogning, diverse montage och besiktning. Utöver hantverksuppdragen omfattar verksamheten även fallskyddsutbildningar, besiktning av fallskyddsutrustning samt konsultuppdrag inom fallskydd och säkerhet. 

– Med rep når man nästan överallt, säger SafeReach grundare Christina Olander, som jobbat som reptekniker i fem år. SafeReach fungerar ofta som ett komplement till hantverksföretag som vill erbjuda helhetslösningar till sina kunder, till exempel om en målarfirma vill kunna erbjuda ommålning av ett helt hyreshus med ett svåråtkomligt taktorn där man inte kommer åt med skylift, där det skulle bli för dyrt med byggställning och där Arbetsmiljöverket aldrig skulle godkänna att man ställer en lös stege på taket. 

En av de största utmaningarna med att driva ett företag inom den växande repklättringsbranschen, menar Christina, är att man som reptekniker behöver vara duktig på flera typer av hantverk.

– Det handlar ju inte bara om att kunna ta sig till arbetsplatsen och måla eller laga puts. Det måste ju bli bra också. På SafeReach har vi därför valt att satsa mycket på hantverksmässig utbildning. Med flera olika typer av licenser kan vi ofta föreslå lösningar, eller val av material för projekt. 

Säkerheten är A och O inom repklättring. Inom branschen är det praxis, men inget direkt lagkrav, att följa branschorganisationen IRATA:s standarder och regler – vilket innebär att verksamma reptekniker ska vara godkända och certifierade för de reptekniker och räddningsscenarier som yrket omfattar.

OLIKA CERTIFIERINGSNIVÅER

För att jobba som arbetsledare ska du därtill ha minst 2 000 loggförda arbetstimmar. För att undvika vänskapskorruption och svågerpolitik utförs själva certifieringen av en extern examinator. IRATA-certifieringen behöver också förnyas vart tredje år.

– IRATA-certifieringen finns i tre steg, förklarar Christina. För enklare servicejobb, där du kanske hänger från väggen på någon innergård i Stockholm, så räcker det med IRATA steg ett. För mer komplexa jobb, eller för att jobba som arbetsledare, behövs en högre nivå av certifiering. I SafeReachs arbetslag finns en tydlig hierarki. Den tekniker med flest loggade reptimmar är arbetsledare. Och det är arbetsledaren som i slutänden tar beslut kring säkerhet och arbetsmetoder. Problemet för beställaren är att det inte alltid är lätt att veta skillnaden mellan de här olika certifieringarna. 

Utöver certifiering, tillkommer även specifika, lagstadgade regler för arbetssätt och den utrustning som används. Enligt Arbetsmiljöverket ska reptekniker under arbetet alltid vara förankrade i minst två av varandra oberoende rep och förankringspunkter. 

Som reptekniker får du heller inte arbeta ensam. Detta för att din arbetskamrat ska kunna rädda dig om något skulle hända. Utrustningen som används ska vara godkänd med specifika EAN-koder, och ska också besiktigas med 12 månaders intervall av en behörig inspektör. 

Inför varje uppdrag går SafeReach projektledare igenom arbetet med kunden, och gör sedan en utförlig, skriftlig riskanalys och arbetsbeskrivning, som senare gås igenom med de klättrare som ska utföra jobbet i fråga. På arbetsplatsen går klättrarna tillsammans igenom arbetsplatsens risker och säkerhetsrutiner, och upprättar därefter en separat, mer platsspecifik riskanalys, som till skillnad från projektledarens även omfattar en utrymningsplan.

– Som yrkesklättrare behöver man många olika slags rep och utrustningsdetaljer för att komma åt, säger Christina. Det blir en del tunga väskor med selar, rep och andra metalldelar som karbinhakar, block och bromsar. Det blir en liten etablering. Man behöver veta var utrymningsvägar finns, hur man kommer upp på taket och var man bäst kan fästa ankarpunkter..

– Ofta är det inte helt uppenbart hur man ska komma till platsen, och hur man ska göra det på säkrast möjliga sätt. Det är där som erfarenhet kommer in. För att nå de platser som våra kunder efterfrågar, och ha möjlighet att evakuera personal från dem om något skulle hända, så kan det behövas ganska komplexa repinstallationer och räddningar. Vi är ju inte galna vi som håller på med repklättring. Det är inte så att vi vill dö för en skyddskåpas skull.

Innan arbetet påbörjas görs så kallade kamratkontroller, där SafeReach reptekniker kollar varandras utrustning. Arbetet dokumenteras även med bilder, och kunden hålls uppdaterad under resans gång. 

– Det heter ju klättring, fortsätter Christina. Men i själva verket så repellerar vi oftare ned från taket, även om det händer att vi klättrar. Vid ett jobb, där vi tog bort kvarglömda formplankor vid bygget av en tunnelbanestation, var vi tvungna att sätta en sorts pluggar som ankare i väggen. Vi har också utrustning för att kunna hänga från, och förflytta oss längs balkar i ett innertak.  

Kan repklättring användas vid alla typer av projekt? Vindkraftverk till exempel? Eller om Kaknästornet behövde ses över? 

– Teoretiskt sett så går det mesta att ordna. Åtminstone har jag aldrig varit med om att ett projekt inte gått att lösa. Då är det mer att ett jobb skulle ta för många arbetstimmar i anspråk, vilket gör att det kan bli lite för dyrt för kunden. SafeReach jobbar inte med vindkraftverk, eftersom det kräver ytterligare utbildningar utöver IRATA-utbildningen som är specifika för vindkraftverk. Men många branschkollegor inom repklättring gör det. 

Är det uteslutande rep ni använder för att nå de här platserna?

– Repklättring är grunden till vår verksamhet, men visst händer det att det är lättare att använda skylift för vissa jobb. Ett exempel är när vi satte upp nät, för att hål skulle borras på fjorton platser under Västerbron i Stockholm. På en av dessa platser var det lättare att använda skylift. Allt hänger på projektet. Ska man till exempel måla en hel fasad så är vi inte rätt företag att anlita. Då är det lättare att bygga ställning. 

Vilken är den svåraste typen av jobb för yrkesklättrare?

– Inom industri eller infrastruktur kan det till exempel vara att man behöver komma åt någonting under en bro eller liknande. Där kan det bli ganska komplicerade repsystem. Ett exempel är en järnvägsbro, där de hade satt fel muttrar på undersidan av hela bron. Problemet var också att det fanns ett bullerplank på bron, som våra rep riskerade att skada. Lösningen vart att spänna ett rep ovanför bron på motsatt sida, och sedan bygga en flyttbar träställning som kunde ta upp belastningen från repen. Medan en person genomförde själva mutterbytet, flyttande en annan person ställningen och de rep som användes längs bron under arbetet. Och i slutänden gick jobbet dubbelt så fort att utföra som planerat.  

Något annat jobb du skulle vilja lyfta fram?

– En kund som håller på med ventilation skulle byta en fläkt uppe på en skorsten på Östermalm i Stockholm, och det enda sättet att komma dit var via innergården. När fläkten hade bytts tidigare hade man byggt en ställning, vilket gick på nästan hundra tusen. Nu kunde vi göra det med två gubbar, som vinschade upp fläkten på en arbetsdag. 

Vilka är dina bästa tips för personal som jobbar på hög höjd generellt? Med fallskyddssystem på tak till exempel. 

– När vi jobbar så hänger vi på rep som redan är belastade, som per definition inte flyttar på sig så vida inget fallerar i ankarsystemen. För de som jobbar med fallskyddssystem på tak belastas repen först när olyckan är framme. Och här är det framför allt två saker du behöver tänka på, pendeleffekten och att undvika skarpa kanter. Har du ankarpunkten mitt på taket och ramlar vid hörnet av taket, så är risken att repet dras längs takkanten och går av. Jag tycker själv att det är betydligt svårare att jobba säkert på ett tak, jämfört med när man hänger i ett rep.