Turist javisst!

Glöm stranden, storstaden och shoppingresan – satsa istället på platser där du slipper trängas med charterkloner och reta upp dig över tysk solstorsannektering: Vad sägs om dörren till helvetet, en ö hemsökt av viskande dockor eller världens mest ompysslade råttkoloni?
Turist javisst!

Door to Hell, Turkmenistan
När sovjetiska oljeborrare i början på 70-talet gav sig ut i den turkmenistanska öknen i jakt på det svarta guldet hittade de snabbt lovande mark. Borrningarna avslöjade dessvärre inte olja, utan en underjordisk fyndighet av metangas. Marken visade sig vara underminerad av håligheter, och vips försvann borrningsutrustningen ner i ett djupt hål. Personalen började snabbt oroa sig för att giftig gas skulle sprida sig ur kratern, och kom snabbt på bästa lösningen: Man satte eld på gasen. Genom denna åtgärd räknade man med att kunna tömma de gasfyllda grottorna helt på några veckor. Det har nu gått mer än fyrtio år sedan dess, och det brinner fortfarande. Kratern har en diameter på 70 meter, och är en spektakulär häxkittel full av kokande lera och orangea flammor. Lokalbefolkningen döpte den snabbt till vad den ser ut som: Helvetets port. Kratern är idag den främsta turistattraktionen inom räckhåll, med cirka 50 000 besökare årligen.

Karni Mata, Indien
Deshnok, Karni Mata TempleDet hinduiska helgonet Karni Mata, en inkarnation av guden Durga, levde under 1500-talet, och var vördad för sin visdom och sina magiska krafter. En dag fick hon besök av en hel armé som deserterat från ett misslyckat slag, och bad om beskydd för de dödstraff de säkerligen skulle tilldömas. Karni Mata tänkte utanför boxen, och förvandlade dem alla till råttor, vilket kanske inte var precis vad de bett om, men tveklöst löste problemet. Isag är hennes tempel i Deshnoke hemvist åt kring 20 000 svartråttor, som dyrkas, matas och i största allmänhet rås om av präster och besökare. Att äta av frukt som den heliga ohyran knaprat på anses vara en ynnest, och extra tur har den som får syn på någon av de ovanliga helvita råttorna.

Dockornas ö, Mexiko
Xochimilco_Dolls'_IslandEn bit utanför Mexico City, i sjön Xochimilco, ligger den lilla ön Isla de las Munecas, Dockornas ö. Här bodde fram till år 2001 en viss Santana Barrera, ensam i en liten hydda i skogen. Hans isolerade liv gjorde inga underverk för hans mentala hälsa, och inte blev det bättre efter att han av en händelse hittade liket av en liten flicka som drunknat i vattnet. Han blev illa berörd, men fann förtröstan då en docka någon dag senare flöt förbi i vattnet. Santana tog för givet att den tillhört den döda, och hängde den i ett träd som ett tecken på vördnad. Efter det gick det snabbt utför: Santana började höra viskningar, och kom fram till att hans ö var hemsökt av den drunknade flickans vålnad. Hans åtgärd blev att allt mer maniskt börja samla dockor och hänga dem i träden, någonting han ansåg blidkade spöket en aning. Det hann bli en hel del dockor under årens lopp, de flesta trasiga och illa åtgångna, norpade ur sophögar på olika håll inne i staden. Santana själv hittades till slut drunknad på exakt samma plats som flickan, och hans familj driver sedan dess ön som turistattraktion. För den som vågar.

Alnwick Poison Garden, Storbritannien
Poison_Garden_gate_Alnwick_-_geograph.org.uk_-_907906Alnwickslottets magnifika trädgård anlades under 1700-talet i italiensk stil, men kom med åren att förfalla allt mer. När grevinnan av Northumberland bestämde sig för att återuppbygga förfädernas verk vässade hon konceptet en aning, och resultatet blev Alwick Poison Garden, en botanisk trädgård vigt främst åt växter kapabla att döda en människa. Vi hittar här klassiker som belladonna, rävkaketräd (ut vilket stryknin utvinns), odört, fingerborgsblomma med fler. Man har även speciell licens för att odla droger som opiumvallmo och cannabis. Besökare är välkomna, men pallning beivras å det starkaste.

Benhuset i Sedlec, Tjeckien
Kostnice_SedlecPå grund av en helig relik – en handfull jord från kullen där Jesus korsfästes – blev tjeckiska Sedlec en mycket populär plats att begravas på under det glada 1200-talet. Diverse utbrott av digerdöden gjorde att kyrkogården växte lavinartat, och när man några hundra år senare bestämde sig för att uppföra en ny kyrka kunde man inte gräva grunden utan att sätta spaden i massvis av skelett. Man behövde hitta en förvaringslösning för dessa, och svaret blev ett särskilt kapell under kyrkan, ett benhus. Jobbet att sortera benen gavs åt en munk med svåra synskador, och förutsägbart nog gjorde han inte ett speciellt imponerande jobb. Desto bättre lyckades en viss Frantisek Rint, som anförtroddes samma uppgift av av de lokala godsägarna under 1870-talet. Rint var en excentrist träsnidare med konstnärliga ambitioner, som bestämde sig för att göra det bästa av allt byggmaterial han hade att tillgå. Han konstruerade bland annat en enorma ljuskrona helt av mänskliga ben, en tolkning av sin arbetsgivares familjevapen, diverse bisarra mönster utförda helt av kranier samt sist men inte minst sin egen signatur, komplett med hemort och datum, konstruerad helt och hållet av någon anonym donators kvarvarande knotor. Idag är benhuset en av Tjeckiens mest populära sevärdheter, värd åt 200 000 besökare om året.

SKRIVEN AV
Niklas Natt och Dag
Värnpliktig fänrik, filosofie kandidat, kuverteringsmaskinsoperatör (nattskift), reporter, redaktör, seniorredaktör, chefredaktör, frilans, konsult.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *