Samuel Duncan Black och Alonzo Galloway Decker träffades 1906 när de arbetade på ett telegrafföretag. Black var ritare och Decker verktygsmakare. De hade olika bakgrund men delade intresset för mekaniska lösningar. Fyra år senare satsade de på en egen verkstad. Black sålde sin bil för 600 dollar, Decker sköt till lika mycket, och 1910 öppnade de verksamheten i Baltimore.

Det första företaget var inte någon romantisk verktygsfabrik med borrmaskiner på löpande band. De tog uppdrag åt andra och byggde utrustning för bland annat mjölkflaskekapsyler och godistillverkning. De utvecklade även en portabel kompressor för bilägare. Det kan låta som en brokig affärsidé, men erfarenheten var värdefull: de lärde sig att konstruera maskiner för problem som kunderna faktiskt ville få lösta.

Elektriska handborrar fanns redan, men många var otympliga. Operatören behövde ofta hålla i två handtag och använda kroppen för att pressa borren mot arbetsstycket. Strömbrytaren satt inte alltid där handen naturligt vilade. Black och Decker började därför tänka på hela användningen, inte bara motorns effekt. Hur håller man maskinen stadigt? Hur startar man den utan att släppa greppet? Och hur gör man den till ett verktyg snarare än en liten fabriksinstallation?

År 1914 tog idén konkret form: ett pistolgrepp med avtryckarströmbrytare. Företaget började tillverka den nya borren 1916. Den amerikanska patentansökan hade lämnats in redan den 4 december 1914, och den 6 november 1917 beviljades patent nummer 1 245 860. Patentritningen visar tydligt hur grepp, motorhus och reglage skulle samverka. Det var en uppfinning där ergonomin var minst lika viktig som själva borrningen.

Samma år som patentet beviljades öppnade företaget en större fabrik i Towson i Maryland. Vid 1920 hade omsättningen passerat en miljon dollar om året. Det gick snabbt från verkstadsuppdrag till industriell produktion, men framgången byggde på en idé som nästan ser självklar ut i efterhand. Just därför är den lätt att underskatta. Någon måste ju vara först med att göra det självklara.

Grundarna nöjde sig inte med att vänta på att ryktet skulle sprida sig. Företaget satsade tidigt på demonstrationer och försäljning. År 1929 använde Black & Decker till och med ett ombyggt flygplan som flygande utställningslokal för verktyg avsedda för flygplansunderhåll. Det var ett uppseendeväckande marknadsföringsgrepp under en tid när själva flygresan fortfarande kunde få folk att stanna upp och titta mot himlen.

Under 1930-talet fortsatte expansionen och 1936 noterades bolagets aktier på New York-börsen. Efter andra världskriget riktade företaget sig alltmer även till privatpersoner. År 1946 lanserades en verktygslinje särskilt avsedd för hemmabruk. En miljonte borrmaskin i en av företagets konsumentserier tillverkades 1951, och 1961 kom en tidig sladdlös eldriven handmaskin. På så sätt bidrog företaget till att flytta elektriska verktyg från industrin till vanliga hem.

Black ledde bolaget fram till sin död 1951, då Decker tog över. Familjernas inflytande levde kvar under flera decennier. År 2010 slogs Black & Decker samman med Stanley Works och bildade Stanley Black & Decker. Varumärket lever vidare, men företagsstrukturen är förstås en helt annan än den lilla verkstad som två unga män öppnade 1910.

Det mest bestående arvet är kanske inte någon särskild maskin, utan tanken att ett elverktyg ska utformas efter människans hand. Den som i dag trycker in avtryckaren på en borrmaskin gör därför en liten gest med över hundra års historia. Och allt började med att två mekaniker tittade på en pistol och såg något helt annat än ett vapen.