Härom året inträffade det otänkbara: De flesta av oss fick ingen Corona, en dryck utan vilken man lika gärna kan ställa in strandbesöket, dra ner rullgardinen och hålla tummarna för Baywatchrepriser. Anledningen till det hela, visade det sig, var logistiska problem på fabriksanläggningarna i Mexiko, som dels inte hade förutsett den explosionsartat stigande efterfrågan som vi kan tacka inte minst klimatförändringarna för, och dels en plötsligt akut brist på glasbuteljer att tappa upp det färdiga ölet i. Drycken fick med andra ord ligga kvar på i sina rostfria kärl i väntan på bättre tider, och en djupt ångerfull representant för svenska distributören Carlsberg fick ställa sig inför en samling upprörda ölälskare bestyckade med facklor och högafflar, och be på sina bara knän om tålamod till i höst. Och är den en sak vi vet om hösten, män, är det att vi inte dricker Corona på den. Nåja. Det är med stigande spänning man följer det mexikanska returglasmarknaden nu när sommaren står för dörren, och hittar du ett parti Corona är det lika bra att hamstra innan katastrofen återigen är ett faktum.

Bättre än sur majs
Liksom hos alla mänskliga kulturer insåg man i den forna Mexiko vikten av att kunna ventilera sin frustration över all världens orättvisor genom att dricka sig dyngrak med ojämna mellanrum, och i detta syfte hade man sina egna jästa rusdrycker långt innan conquistadorernas tid. Vi kan nämna exempelvis pulque, baserad på sav från agavekaktusen, och izquiate, med fermenterad majs som bas. Det var dock i och med den spanska invasionen som det vanliga ölet skulle göra sitt intåg, och även om conquistadorernas tid sedan länge är förbi har de lämnat en rik öltradition efter sig, förvisso en klen kompensation för allsköns slaveri och grymheter, men, vi menar, öl. Värre kunde det ju ändå ha varit. Ölen var från första början en lyxprodukt som endast dåtidens dignitärer kunde unna sig. Råvarorna var antingen importerade, eller odlade på fält så små att tillgången aldrig kunde möta efterfrågan. Vidare fanns ett helt beskattningssystem på plats för att sabotera den mexikanska ölproduktionen: Den spanska kronan ville inte se någon import av billig mexikansk öl, utan hellre försäkra sig om att törstiga fyllbultar i den nya världen skulle gynna exporten av inhemska varor. Man såg därför till att det blev hiskeligt dyrt att tillverka öl i Mexiko, och traditionen vacklade därför på undergångens rand ända fram till 1800-talet, då många tyskar emigrerade till Mexiko.

Propaganda och lögner
De tyska ölbryggarna, numera hyggligt assimilerade, vädrade morgonluft på allvar knappt hundra år senare, då USA införde sitt underliga och sägenomspunna alkoholförbud. Tvångsnyktra jänkare flödade över den sydliga gränsen till Mexiko för att få sig en rotblöta, och vips poppade bryggeri efter bryggeri upp för att möta efterfrågan. När förbudet övergavs satsade dessa bryggerier stenhårt på den inhemska marknaden, och iscensatte en lömsk propagandakampanj för att få den mexikanska allmänheten att överge den vid tidpunkten så populära pulque-drycken. Man påstod bland annat att pulque framställdes under vedervärdiga hygieniska omständigheter, och använda sig av avföring i fermenteringsprocessen, en anklagelse som givetvis var 100% uppdiktad. Den fungerade, så till den milda grad att det än idag rynkas på näsan åt pulque. Mexikanarna började dricka öl, och det i mängder.

En av världens mest sålda
Corona såg dagens ljus i nådens år 1925, då Cerveceria Modelo, idag en av de två stora aktörerna på den mexikanska ölmarknaden, ville fira sitt tioårsjubileum. Det blev succé. Man hade redan kontrakt för USA-import, blev omåttligt populär och är idag det mest sålda icke-amerikanska ölvarumärket på marknaden. Samma sak gäller i Storbritannien, och om vi vidgar perspektivet ytterligare till det globala hittar vi Corona på topp fem-listan över världens mest sålda ölmärken. Det finns idag åtta stycken fabriker som brygger Corona, och därifrån pumpas ut 4,6 miljarder liter årligen. Notera för övrigt en märklig avvikelse från normen: De flesta ölsorter buteljeras på färgat glas för att skydda drycken från solens strålar, som kan fördärva oljor som utvunnits ur humlen. Så inte Corona, som hällts på klarglas och därmed är extra känsligt för solen. Kanske räknar man kallt med att ingen flaska lär förbli full särskilt länge.

Corona och tre alternativ:

Corona Extra
Ska man eller ska man inte servera sin Corona med en limeklyfta i halsen (flaskans hals, Sherlock)? Det är allmän kutym, men vanan förekommer inte i Mexiko, och den elitistiske perfektionisten riskerar att någon skadeglad gäst påpekar detta inför övrigt sällskap. Facit: Gör som du tycker är godast. Din Corona smakar enligt kritikerkonsensus bäst till kryddig mat. Nr 1598. Pris: 17:90/355 ml.

Bohemia
Bohemia, som alltså är ett annat namn på våra dagars Böhmen i Tjeckien, är tvärtemot all geografisk vett och sans Mexikos mest anrika pilsner. Den är också långt mer europeisk i smaken jämfört med den blaskighet med vilken vi annars förknippar mexikansk öl – så till den grad att pilsnerkännare årligen röstar fram den som en av världens bästa. Nr: Saluförs ej av Systembolaget. Pris: Vad det kostar där du hittar den.

Sol
El Sol, som den ursprungligen kallades, lanserades redan i slutet av 1800-talet, men dukade under för hårdnande konkurrens. Märket har dock återupplivats, och är idag internationellt distribuerat och uppskattat som en pålitlig törstsläckare. Sol är även i dessa sammanhang berömd för sin vattnighet och brist på smak, vilket gör den än mer populär när solen står högt på himlen och siestan ställts in. I det ursprungliga hemlandet, kan nämnas för den sociopolitiskt intresserade läsaren, är Sol känt som en redig arbetarklassdryck. Nr: 1520. Pris: 15:70/330 ml.

Pacifico Clara
Pacifico Clara är det tveklöst bästa alternativet för dig som både vill dricka mexikanskt och spendera onödigt mycket pengar per butelj, åtminstone ur ett APK-perspektiv. Pacifico är det bäst säljande ölet i hemlandets nordvästra