Trotjänaren: Tryckluften

Från blåsrör och pilgiftsgrodor till tågtunnlar och trycksatta storstäder: Tryckluften har kommit långt för att låta dig krossa betong som en gud med din pneumatiska borr.
tryckluft1_872x500

Fréjustunneln, den moderna pneumatikens stora eldprov.

Man kan lätt tro att tryckluften är ett relativt nytt påfund, men ingenting skulle kunna vara längre från sanningen. Tvärtom hör teknologin till människans allra äldsta, vilket inte är så konstigt med tanke på att vi fötts utrustade med grundförutsättningarna för att trycksätta luft: Lungorna, närmare bestämt. Inom kulturer som hade tillgång till lämpliga byggmaterial och dödligt gift utvecklades blåsrören, som kunde skicka iväg små projektiler överraskande långa distanser, och det med avsevärt träffsäkerhet. På blåsrörsfria håll i världen kom lungornas tryckluft främst till användning när det gällde att göra upp eld: Så snart människan först tämjt elden lärde man sig att välriktade pustar kunde förvandla glöd till lågor.

Den tryckluftsdrivna bilningshammaren, en förutsättning vid rivning av betong.

Schyssta lungor
Lungorna kom att förbli vår enda källa till tryckluft fram till dess att metallurgin först utvecklades, och tidiga smeder insåg att hetare härdar var en förutsättning för att kunna förädla metall ur malm, och ungefär år 1500 före Kristus kom det första steget mot en mer maskinell process: Bälgen uppfanns. Med handkraft och svordomar kunde man pressa samman bälgen och åstadkomma en koncentrerad luftstråle avsevärt kraftigare än några mänskliga lungor. Ju större bälg, desto bättre tryckluft, och det dröjde inte länge innan det började spännas åsnor och dylikt till enkla mekanismer avsedda att pumpa bälgarna.

Bälga i dig
Bälgen var högsta mode inom tryckluft i mer än tre millennier. Känn på den. 1762 vankades dock andra bullar, då engelsmannen John Smeaton uppfann ett vattenhjul kapabelt att producera tryckluft långt mer effektivt än någon bälg. Smältverk anlades vid strömma vattendrag, men när man gjorde ett försök att produktutveckla stötte man på patrull: Man behövde testa teorin om huruvida tryckluften kunde transporteras via ledningar, och byggde därför ett kilometerlångt system av lerbaserade rör i hopp om att kunna smida på en mer praktiskt belägen plats. Det gick inte alls bra. Själva leran var inte tät nog att bibehålla trycket över distans, och väl framme vid smältverket var luften i röret bara en ledsen liten suck. Åter till ritbordet.

Sardinerna anfaller
1840 började kungen av Sardinien – vars marker på den tiden även omfattade en väl tilltagen bit av det italienska fastlandet – lägga storslagna planer på en tolv kilometer lång järnvägstunnel genom en problematisk bit av Alperna, vilket skulle innebära att tågtrafiken för första gången någonsin skulle kunna färdas från Franrike till Italien och vice versa. En kunnig arkitekt anlitades, och hans tunnelplaner godkändes. Ett bekymmer var tidsperspektivet: Med tidens verktyg skulle man vara igenom berget inom loppet av ett kvarts sekel, och ingen av dem som påbörjade bygget kunde räkna med att fortfarande befinna sig i livet lagom till första lokets jungfrufärd. Rena rama Hallandsåsen, med andra ord. Förutsatt, givetvis, att ingen utvecklade nya och bättre verktyg. Och det gjorde man. Fréjustunneln, som den heter, blev den moderna penumatikens stora eldprov. Det kom att bli en kapprustning mellan olika uppfinnare, och 1855 avgick en engelsman vid namn Thomas Bartlett med segern. Hans pneumatiska borr var kopplad till en ångmaskin, och med den såg projektet plötsligt långt mer möjligt ut. Tack vare pneumatiken tog bygget bara fjorton år. 1871 gick det första tåget, och tunneln är fortfarande en av de viktigaste transportvägarna mellan Rom och Paris.

Välventilerade städer
Efter styrkebeskedet i Alperna älskade alla tryckluft, och ingen mer än fransmännen. I Paris introducerade man ett helt system av tryckluft, bestående av en kompressor på 65 hästkrafter som pumpade luft genom dryga sex mil slangar som bibehöll ett tryck på 90 psi, med möjligheter till en mängd olika applikationer.

Under denna period diskuterades det ivrigt om det var tryckluften eller elektriciteten som skulle bli den nya standarden för kraftförsörjning i världen storstäder. Andra städer med enorma tryckluftssystem: Buenos Aires, Birmingham, och Dresden. Vi vet ju alla hur det gick i slutändan, men i någon parallell verklighet kanske städer drivs på pneumatisk väg, och bångstyriga bebisar får lära sig att inte sticka fingrarna i tryckluftsluckorna så att blöjorna flyger av.

tryckluft3_436

En modern kompakt kompressor

Idag driver våra kompakta och behändiga kompressorer alltifrån borrar till spikpistoler, och det värmer hjärtat att denna förhållandevis säkra och miljövänliga teknologi har hittat sin plats i en allt mer elektrifierad, och numera digitaliserad, värld.

SKRIVEN AV
Niklas Natt och Dag
Värnpliktig fänrik, filosofie kandidat, kuverteringsmaskinsoperatör (nattskift), reporter, redaktör, seniorredaktör, chefredaktör, frilans, konsult.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är en annons | Till sajten >