Under det tidiga 1900-talet hade traktorerna slagit igenom på bred front, men mycket övrigt fanns fortfarande att önska. Exempelvis var de extremt tunga, och det hörde inte till ovanligheterna att det gick nästan ett halvt ton per hästkraft. Dessa tunga maskiners värsta fiende var följaktligen sank och lerig mark, där de snabbt grävde ner sig själva till de hängde på hjulaxlarna, och endast med möda och stort besvär kunde bärgas. I mellantiden blev naturligtvis det jobb de skickats ut för att göra ogjort, och pengar förlorades. Branschen sökte en lösning.

Ingenjören Benjamin Holt

Ingenjören Benjamin Holt hörde till dem som försökte lösa problemet. Han hade alla möjligheter att studera det på nära håll, då jorden hemma i kaliforniska Stockton var lös, blöt och inte behövde många droppar regn för att förvandlas till traktorslukande sankmarker. Han började med att bredda hjulbasen så mycket som möjligt i syfte att sprida maskinvikten över så stor yta som möjligt, men i slutändan fick han se hur hans kunder så gott som alltid tvingades ta till den klassiska husmorslösningen: Att bygga en provisorisk väg av plank och virke som fordonen kunde köra över utan risk att fastna. Snilleblixten slog till: Vad skulle hända om fordonet ifråga hade sin egen plankväg med sig? Sagt och gjort. I november 1904 provkörde Holt en traktor på vars däck han lyckats fästa en lång ögla av plankor sammanfogade med kättingar. En fotograf på plats kommenterade imponerat att maskinen kröp fram över gyttjan som en tusenfoting, och där och då fick uppfinningen sitt namn: Caterpillar. Larvfötter.

När kriget bröt ut spelade Holts traktor en nyckelroll

När första världskriget bröt ut spelade Holts traktorer en nyckelroll. Likt inga andra fordon kunde de ta sig fram över oländig terräng där hjul riskerade att köra fast. De amerikanska styrkorna använde dem främst för att bogsera artilleripjäser, och om inte dessa kommit på plats vore krigets utgång osäker. Britterna fick syn på Holts traktorer, och beställde egna. Det var dessa som fick tjäna som bas för utvecklingen av den moderna stridsvagnen, som kom att bli helt avgörande för striderna under nästa världskrig.

Dödsfiender blir sams och tjänar pengar
Holts firma hade en bitter konkurrent vid namn CL Best, också sysselsatt inom traktorproduktion. De två företagen försatt aldrig en chans att driva processer mot varandra i frågor som varumärkesintrång och patent, och revisorer på båda sidor om fronten kunde bara sucka högt åt de astronomiska summor som gick till juridiska kostnader. 1925 kom man på den perfekta lösning på fiendskapen: Man gick samman. Det nya gemensamma företaget fick namnet Caterpillar.
   Företaget skulle profitera enorm inom kort: Med andra världskrigets utbrott kom militära kontrakt, och Caterpillars utrustning, som före krigsutbrottet ersatt alla sina bensinmotorer med dieseldrivna varianter, blev omåttligt populär bland ingenjörstrupperna, och användes inte minst till konstruktionen av provisoriska flygfält under Stillahavskampanjen. Efter kriget behövdes samma maskiner för att återuppbygga allt det som bombats sönder, och även hemma i USA spirade entreprenörsandan. Städer sköt i höjden, ekonomin blev allt bättre, och Caterpillar tjänade storkovan. Man började bredda sitt utbud av maskiner: Grävskopor, lastare, rivningsutrustning… allt mycket lättigenkännligt tack vare en av branschens mest utpräglade märkning: Illgult, och märkt med den logotyp som med tiden kom att användas i den förkortade varianten Cat.
   Dagens Caterpillar är ett enormt konglomerat som under åren förvärvat oräkneliga företag, och som bara i fjol omsatte 47 miljarder dollar, med närmare 120 000 anställda. Man gör även kängor som främst är avsedda för professionellt bruk, men som lite då och då blir populära i mittfåran och plötsligt ses på modeoffer i storstaden som sällan eller aldrig lär få användning av alla de funktioner som finns integrerade i produkterna. Vi väntar ännu på att få se ett par kängor med larvfotsdrift, dock, det var ju så allt började och utvecklingen skulle kännas naturlig.