”Calle Sven” (1879 – 1956)

Calle Sven (Carl Svensson) var en av våra mest ryktbara kraftatleter i början av 1900-talet, även internationellt. Carl visade tidigt prov på en styrka utöver det vanliga – färdigheter som under ungdomsåren manifesterades genom ”blodiga uppgörelser” med rivaliserande gäng på Södermalm i Stockholm, och genom att lyfta städ och egentillverkade kulstänger i smedjan där han jobbade.  

Efter att ha turnerat runt i Sverige i början av 1900-talet reste Calle Sven 1904 till Amerika där han uppträdde på de stora cirkusarna och brottades i Madison Square Garden. Vid ett uppträdande balanserade han sex personer (447 kg) på en arm, och gick 15 steg med bördan. Han besegrade även flera brottare i 150 kg-klassen, särskilt imponerande med tanke på att Calle själv vägde runt 70 kg. 

Calle Svens ”claim to fame” är annars då han 1902 övertalades att brottas med en 600 kg tung svartbjörn på Cirkus i Stockholm, en incident som ytterst nära kostade honom livet. Blödande och svårt sargad av besten räddades han dock i sista stund av den italienska domptören.   

”Siljansnäs-Anders”
(1872–1919) 

Siljansnäs-Anders (Molars Anders Andersson) från Siljansnäs socken i Dalarna var en av sin tids främsta hand- och tandatleter, och även en fruktad brottare i tungviktsklassen. Siljansnäs-Anders turnerade i hela Sverige under slutet av 1800- och början av 1900-talet, men även i Norge, Danmark och USA – där han i svenskbygderna blev känd som ”The terrible Swede”.

Siljansnäs-Anders stora repertoar av styrkenummer innehöll blan annat att slå sju- och åttatums-spikar genom fyra tum tjocka plankor med händerna, att lyfta en häst med tänderna från en ställning eller att besegra upp till åtta man i dragkamp med repöglorna kring långfingrarna. 

Anders liv var annars kantat av tragedier och drama. Redan som tonåring tog han livet av en cirkuscharlatan som försökte våldta hans mor. Några år senare hängde sig hans gravida fästmö, och kort därefter omkom hans nya fru i en eldsvåda. Att Anders själv inte direkt spottade i glaset gjorde inte saken bättre, och drickandet skulle slutligen också bli hans fall. 1919 hittas han död i en snödriva i Karlstad. Vid ett tillfälle några år tidigare berättas det att han gått in i en spritbutik i Falun med sin ”kutting” (liter-butelj) och beställt två liter sprit. Efter att expediten frågande fyllt buteljen tömde Anders flaskan på stående fot och sade ”Nu vill jag ha den andra litern”. 

”Starke Arvid” (1873– 1954)

”Starke Arvid” (Arvid Andersson), får sägas vara Sveriges med marginal mest kände och meriterade kraftkarl genom tidigare. Arvid började med ”atletik” som som det kallades i slutet av 1800-talet, efter att ha flyttat till Stockholm som 17-åring, och slog det svenska rekordet i ”stöt med tung stång” (140 kg) redan som 18-åring. 

Som kraftekvilibrist var ”Starke Arvid” känd för att vara väldigt mån om sitt utseende och var en given favorit bland damerna varhelst han uppträdde, antingen solo eller tillsammans med atletkollegan Axel Rylander i duon ”Lejonmänniskorna”. 

Ett av Arvids mest imponerande nummer var att balansera en plattform med ett piano och en pianist på sin panna. Ett annat var att liggande under en träskiva låta sig köras över av en bil. Som många svenska kraftkarlar turnerade Arvid även i USA, och besegrade där bland annat ”Amerikas starkaste man” George Rolandow i en styrkelyfttävling med hantlar och stänger på Grand Central Palace inför 10 000 åskådare. 

Nils ”Den leende Herkules” Nilsson (1905–1978)

Med sina 175 cm och en matchvikt på runt 78 kg var Nils ”Den leende Herkules” Nilsson, precis som ”Calle Sven”, långt ifrån någon anmärkningsvärd figur, fysiskt sett. Det var dock hans prestationer, som han alltid utförde med ett brett leende. 

Efter en lyckad debut på en danslokal i Gävle rullade karriären som styrkeatlet på, och med tiden hade ”Den leende Herkules” jobbat upp en respektabel uppsättning nummer som inkluderade att vrida ekspikar, böja rundjärn/hästskor och krossa stenblock med händerna. Hans specialitet var emellertid att lyfta människor eller föremål med ryggen. Vid ett tillfälle i Köpenhamn lyfte han till exempel 1 600 liter öl och två ölkuskar. Sitt tyngsta lyft gjorde han i Archangelsk (Sovjet), då skåningen lyfte 18 personer (1 825 kg) – trots en svår knäskada. 

”Cyklon-Persson” (1989–1971)

”Skånes främste björnbrottare”, där har ni ett epitet som inte går av för hackor. Skånefödde Wilhelm Persson kom tidigt i kontakt med brottning och ”atletik” under sin tid i flottan vid Karlskrona på 1910-talet, och blev senare en av de mest framgångsrika brottarna på den amerikanska proffstouren. 

Bäst ihågkommen är ”Cyklon-Persson” dock som björnbrottare, en lika säregen som osannolik karriär som inleddes i Frankrike där en kringresande cirkus utfäst en belöning för den som vågade gå en match mot cirkusens brunbjörn – en utmaning som skåningen gravt underskattade som ”en lättsam tillställning av uppvisningskaraktär”. Efter att ha blivit illa åtgången av den franska besten hade ”Cyklon-Persson” dock bokstavligen fått blodad tand, och turnerade sedan under många år tillsammans med sin fru Greta och sin ”björnbrottningsshow”. Under en föreställning i Malmö blev han så illa biten av en Himalayabjörn att han svimmade av blodförlust och vaknade först i ambulansen. En annan föreställning i Uddevalla slutade med 32 stygn – för Greta, efter att atletens fru gått emellan björnarna och en nyfiken folkmassa. 

Bonus: ”The Saxon Trio” (1878–1961)

En tysk akt förvisso, men för den som är nyfiken på kost- och träningsmetoder hos dåtidens atleter är den tyska brödratrion Arthur, Hermann och Kurt Saxon, som turnerade Europa runt med sin ”spänst- och styrkeshow” i början av 1900-talet en verklig skatt. 

Kost: En vanlig dag började med en ”kall avrivning” av kroppen, följt av frukost: 24 förlorade ägg, ett halvt kilo bacon, gröt med grädde, honung, marmelad samt te med massor av socker. Per person ska kanske sägas. Lunch: 1,5 kg kött, grönsaker, frukt, sallad, puddingar och vispad grädde. De gånger det vankades fågel var Kurt känd för att ensam kunna sätta i sig en gås på 5 kg. Middag/kvällsmat: 1,5 kg kött, rökt fisk, smör, ost och öl. Bröderna tillverkade även en egen ”hälsodryck” bestående av mörkt lageröl/stout som blandades med gin, äggulor och massor av socker. 

Träning: Sex dagar i veckan ägnades åt styrketräning, där varje pass var fyra timmar långt. Då bröderna var väldigt måna om att vara varma under träningspassen tränade de oftast i långbyxor och tjocka ylletröjor – även på sommaren. Sin träningsfilosofi sammanfattade de: ”Bygg organen först, och de kommer sedan att ta hand om dina muskler”.