I BJJ förekommer inga slag eller sparkar. Med kast och nedtagningar kontrollerar man motståndaren.

Den som börjar med att skriva in ”brazilian” i sökfältet på vår tids mest populära sökmotor får tre ordförslag på fortsättning. ”Blowout”, är den första, och efterforskningar på området gör gällande att en brazilian blowout är en hårbehandling som råder bot på frissigt hår och skapar en långtidsverkande glans. ”Wax” är den andra, och för den som inte känner till det kan vi avslöja att en brasiliansk vaxning är en så kallad intimfrisering som avlägsnar allt hår. Först på tredje plats kommer så ”jiu-jitsu”. Brasiliansk jiu-jitsu, BJJ för vännerna, är en kampsport som uppstod under början av 1900-talet som ett tidigt globaliseringsfenomen, och som idag kommit att bli ett självklart inslag för alla som ägnar sig åt MMA, mixed martial arts, den idag enormt populära tävlings- och underhållningsform där olika kampkonster blandas samman. Visst, du kan knocka din motståndare med en välriktad råsop, men om ni hamnar på mattan tillsammans är det bäst för dig att du kan din brasilianska jiu-jitsu, annars är det bara en tidsfråga innan du tvingas klappa ut på grund av plötslig ledsmärta, eller att det plötsligt svartnar för ögonen på grund av utstrypning, varpå du vaknar som förlorare.

Sprid ordet
I slutet av 1800-talet grundlade en viss Kano Jigoro en egen skola där diverse tekniker från den ju-jutsu som redan funnits i Japan sedan urminnes tider organiserades i ett speciellt system och med en särskild pedagogik. Kano ville ha ett eget namn på sin verksamhet, och han döpte sin särskilda form av ju-jutsu till judo. I takt med att judon växte och Kano samlade på sig framstående lärjungar skördade judon tunga skalper bland konkurrerande kampsportskolor, och blev med tiden så dominerande att Kano ville se en spridning utanför de japanska gränserna. Han valde ut några av sina främsta elever att sprida judons evangelium över världen. En av dem, Mitsuyo Maeda, begav sig till Brasilien. Uppenbarligen hade varumärket judo inte riktigt satt sig än, för Maeda kallade fortfarande sin kampsport för Kano ju-jutsu, vilket på brasiliansk portugisiska kom att få stavningen jiu-jitsu. Maeda marknadsförde sin judo genom att ställa upp i diverse matcher mot andra kampsportsutövare såsom boxare, brottare, savateexperter med fler: Ett vanligt upplägg var att Maeda visade upp några tekniker för betalande publik, och sedan välkomnade alla utmanare. Han vann stor ryktbarhet då en 190 centimeter lång och 100 kilo tung lokal capoeirautövare klev fram, och fick se sig övermannad på några ögonblick av den avsevärd mindre japanen.

Respekt
Maeda kom att slå sig samman med en brasiliansk cirkusverksamhet driven av ättlingarna till en emigrerad skotte. Cirkusägarens fjortonårige son Carlos blev snabbt så imponerad av Maeda att han ville bli undervisad, och Maeda accepterade honom. Carlos efternamn var Gracie, och det namnet har kommit att bli synonymt med brasiliansk jiu-jitsu. Carlos blev med åren en framstående utövare, och han lärde upp sina bröder Hélio och Gastao. Hélio skulle bli den som mer än någon annan satte sin prägel på den brasilianska jiu-jitsun, vilket kom att särskilja den från judo. Hélio var svag och sjuklig, och familjen motsatte sig länge hans begäran om att få lära sig jiu-jitsu. Icke desto mindre började Hélio träna, och eftersom han saknade den tyngd och styrka som krävdes för att hävda sig mot stående motståndare fokuserade han istället på att utveckla marktekniker där hans nackdelar inte var lika kännbara, och där en större motståndares massa och klumpighet kunde användas mot honom. Bröderna Gracie blev med tiden så säkra på sin speciella jiu-jitsu-stil att man först började välkomna alla utmanare till den egna träningslokalen, och därpå gav sig på att utmana de främsta judo-utövarna från självaste Japan. Alla matcher resulterade inte i vinst, men man lyckades med att skapa respekt för namnet Gracie.

Ett barn är oss fött
De ursprungliga bröderna Gracie undervisade de flesta av sina barn, vilka i sin tur undervisade sina, och så vidare. Klanen Gracie är enorm idag: Bara Carlos Gracie fick 21 barn, och vid sin död hade han utöver dessa 106 barnbarn och 128 barnbarnsbarn. När UFC, den i väst största och mest populära promotionorganisationen för MMA, grundades fanns namnet Gracie representerat. Faktum är att idén kom från dem från början: Diverse medlemmar av familjen Gracie började under tidigt 90-tal sprida filmklipp där de utmanade och gjorde processen kort med diverse utövare av andra kampsporter. Rorion Gracie (äldste son till Hélio), filmregissören och manusförfattaren John Milius – som bland annat skrivit HBO:s Rome – och entreprenören Art Davie kläckte gemensamt idén om ett pay-per-view-spektakel där olika kampsporter möttes i en åttkantig bur. Man kallade det för Ultimate Fighter Championship, och efter framgången med denna första tävling bildades UFC. Dess första stora stjärna blev Royce Gracie (aningen yngre son till Hélio), som gick segrande ur UFC 1, 2 och 4. Hans segrar gjorde mycket för att sprida BJJ:ns inflytande. Många som såg Royce dominera i oktagonen drog slutsatsen att BJJ var kampsporten framför alla andra.

Regelrätt
MMA var på många sätt och vis roligare på den tiden, om än oändligt mycket mindre seriöst. En karateexpert kunde möta en brottare, en kickboxare mot en boxare, en judoka mot en thaiboxare. Ingen visste riktigt vad som skulle hända, och med det kom en alldeles särskild sorts spänning. Idag är sporten långt mer strömlinjeformad, och den typiske utövaren är en kompetent boxare som också har stora kunskaper i BJJ. På så vis kan man dominera sin motståndare både stående och liggande. Med det sagt: Det förekommer förstås BJJ utanför oktagonen också, och man har ett helt eget regelsystem för tävlingar där det gäller att tillfoga sin motståndare underkastelse med någon av de välbeprövade teknikerna.

André Galvão dominerar sin motståndare i en VM-match 2008.

Framstående BJJ-utövare
Rousimar Palhares
Inte på något sätt en superstjärna, men icke desto mindre sägenomspunnen för sitt alldeles särskilda framgångsrecept: En teknik känd som heel hook, där motståndarens fot och ben låses och vrids om för att tillfoga svår smärta i knäleden. Heel hooks är förbjudna på många håll eftersom de bedöms vara för farliga: Den som inte lyckas klappa ut i tid kan få leva med livslångt handikapp. Rousimar är också känd för att ogärna släppa sina motståndare trots att de klappar för glatta livet, vilket var skälet till att han till slut kastades ur UFC.

Fabricio Werdum
Började träna BJJ som en tok efter att ha strypts ut som sin dåvarande flickväns före detta pojkvän, något som uppenbarligen skapade trauma för livet. Werdum blev inte bara tungviktsmästare i UFC, utan även tvåfaldig världsmästare i BJJ.

Nick Diaz
En Gracieprodukt från Kalifornien, lika känd för sin utmärkta BJJ som för sin strålande kondition och, inte minst, sin enorma mundiarré när det gäller att snacka ner sina motståndare. Diaz förolämpar folk före, efter och under matcherna, och tycks inte bry sig särskilt om vad folk tycker om det.