En kort bakgrund till att börja med: 2018 inleds bygget av kvarteret Dialogen i Jönköping, ett
”klimatsmart kontorshus” dit bland annat de statliga myndigheterna Jordbruksverket och
Skogsstyrelsen senare ska flytta in. Byggherre för projektet är Skanska. För en del av arbetet
anlitar Skanska det litauiska bolaget Litana. Litana anlitar i sin tur ett annat litauiskt
byggföretag, UAB Laivsta, som i december 2018 tecknar ett hängavtal med Byggnads.

När Byggnads senare granskar UAB Laivstas löneutbetalningar visar det sig emellertid att det
litauiska byggföretaget betalat sina anställda betydligt lägre löner än de dryga 161 kr/tim de
har rätt till enligt byggavtalet. I vissa fall lite som 5,59 Euro, eller cirka 57 kr/tim. Vad som
också framgår av granskningen är att de anställda arbetat övertid, utan att denna övertid har
specificerats. Oegentligheter finns enligt Byggnads även kring bland annat helgersättning,
semesterersättning och pensioner.

Hösten 2020 stämmer Byggnads UAB Laivsta för kollektivavtalsbrott, och begär 700 000 kr i
ersättning. UAB Laivsta hävdar å sin sida att löneutbetalningarna är korrekta, eftersom
Byggnads inte inkluderat den i Litauen lagstadgade så kallade utstationeringsersättningen
(byggnadsarbetarnas traktamente) i lönerna.

I augusti 2021 ger Arbetsdomstolen (AD) Byggnads rätt, och slår därmed fast att traktamente
inte kan betraktas som lön. Skadeståndet blir däremot inte de 700 000 kr som Byggnads
begärt, utan 100 000 kr. Utöver detta ska UAB Laivsta dessutom betala Byggnads
rättegångskostnader på drygt 200 000 kr.

TILLBAKA PÅ 1800-TALET
Så vad kan vi då ta med oss från AD:s dom? Och varför kom det litauiska byggföretaget så
”billigt” undan trots att domstolen gav Byggnads rätt i sak? Torbjörn Hagelin,
avtalssekreterare på Byggnads, hjälper oss att reda ut begreppen.

– När det gäller lönerna så är det lite speciellt med just litauiska bolag, så till vidare att
traktamente är lagstadgat i Litauen, säger Torbjörn. Det är det inte i de flesta andra
europiska länder. I det här fallet menade UAB Laivsta att de enligt litauisk lag var tvungna att
betala traktamente, och att detta traktamente då skulle räknas som del av lönen. Så är det
ofta, att företag hänvisar till bestämmelser i hemlandet. I länder som Polen så betalar till
exempel de anställda en del av de sociala avgifterna.

Stämningen gällde också oegentligheter för övertid.
– Precis. Och här menade UAB Laivsta att man haft en generell överenskommelse med de
anställda om att de kunde förekomma övertid. Problemet är bara att avtalet inte ser ut så.
Visst kan man jobba övertid, men då måste den övertiden vara schemalagd. Det var också
det som AD kom fram till.

Vad är anledningen till att skadeståndet endast slutade på 100 000 kr av de 700 000 kr ni
begärt?
– Personligen så har jag lite svårt att förstå AD:s resonemang, och hur man kunde komma
fram till att jämka skadeståndet till 100 000 kr. Som jag tolkar det så menar domstolen att de
anställda inte lidit någon ekonomisk förlust, eftersom summan av det lagstadgade
traktamentet i Litauen och den utbetalade lönen ungefär motsvarade en svensk lön. Det är
väldigt motsägelsefullt i min värld.

Vilket, om något, ansvar har Skanska i det här?
– Man tycker ju att Skanska borde ta ett ansvar. Problemet är bara att det är det här som är
Skanskas affärsidé. Och det kan sägas även för NCC, Serneke och så vidare. Man anlitar ett
bolag, Litana i det här fallet, som egentligen bara är ett byggledningsföretag utan
kollektivanställda, och de tar i sin tur in en eller flera underentreprenörer – företag där det
förekommer allt från svarta och gråa löner till ren människohandel. Det stora problemet är
dock att de stora byggbolagen är fullt medvetna om att de tar in den här sortens aktörer.
Det är till och med så att platschefer har uttryckt sig så till våra medlemmar vid
löneförhandlingar och så vidare, att ”Om ni inte tar det vi erbjuder så säljer vi ut jobbet till
de som kostar hälften”. Det är väldigt utstuderat.

Är det svårt att få folk att prata om de här problemen?
– När du ska träffa de som arbetar i de här företagen får du göra det kvällstid, och helst
utanför arbetsplatsen. De vågar inte prata, för det finns alltid en angivare till arbetsgivaren i
gruppen. Det senaste jag fick höra är att det är jätteproblem på bygget av Microsofts nya
anläggning i Gävle där de använder de sig av angivarsystem där anställda inte bara
uppmuntras att ange varandra, utan även får betalt för det. Jag har varit i branschen sedan
1978 då jag började som snickare, och så illa som nu har det aldrig varit. Det känns som vi är
tillbaka på 1800-talet.

Vad behöver göras för att situationen i branschen ska kunna bli bättre?
– Framför allt så måste beställare och huvudentreprenörer ställa högre krav. Många
beställare är alldeles för blåögda. Bara för att det står Skanska, NCC eller Peab på kontraktet
så tror de att de får en produkt av de här bolagen. Vad de får är tio, tjugo eller trettio
underentreprenörer som de inte har koll på. Det vi säger på Byggnads är att
huvudentreprenörerna bör anställa egen personal i högre utsträckning. Hur många kan det
ha varit på Skanskas arbetsplats i Jönköping? Kanske 3–4 stycken på sin höjd. Det jag är
orolig för, på det sätt som branschen utvecklas, är att det snart inte att finnas kompetens
kvar bland den svenska byggarbetarkåren, eftersom de unga som utbildar sig kommer att få
svårt att få jobb.