Att saker får fötter är dessvärre någonting som de flesta i byggbranschen fortfarande känner igen, och förr eller senare behöver förhålla sig till. När det väl händer, är det under vissa förutsättningar okej att återta stulen utrustning. Men har du inte koll på regelverket riskerar du att åtalas, och dömas, för självtäkt. Ett brott med både böter och fängelse i straffskalan.

Föreställ dig följande scenario: På morgonen märker du att det varit inbrott på arbetsplatsen. En bilhammare och flera tigersågar saknas. Fly förbannad sätter du dig i bilen för att utvärdera situationen.

Vänta nu, hade inte bilhammaren en tracker? Mycket riktigt, när du loggar in på ditt konto ser du att verktygets position har registrerats för någon timme sedan, bara en kort bit därifrån.

Väl på plats hittar du utrustningen på flaket till en parkerad pickup. Nu är det väl bara att återta grejerna, och göra det innan bilen åker ombord på en färja i Värtahamnen. Eller?   

När du som privatperson har rätt att återta stulen utrustning, och vilka påföljder som kan komma att vara aktuella om du gör det på ett olovligt sätt, regleras av lagen om självtäkt/laga självtäkt som återfinns i brottsbalken. Straffet för brottet självtäkt är böter eller fängelse i högst sex månader. 

FÅR INTE FLYTTA EGENDOM

Enligt lagtexten är självtäkt ett brott som innebär att ”rubba något som är i annans besittning för att själv ta sig rätt”. Den sägningen omfattar också att ta tillbaka sin egendom om den har blivit stulen eller borttappad. Du har heller inte rätt att flytta egendomen, eller på något sätt försvåra för någon att använda den, till exempel genom att sätta lås på en stulen cykel eller verktygslåda. 

En grundförutsättning för att begreppet självtäkt, alternativt laga självtäkt, ska komma i spel är såklart att den som återtar egendomen verkligen har rätt till den från början.

Som ägare/återtagare är det därför av största vikt att säkerställa att egendomen faktiskt är din, till exempel genom spårning, eller att märkning kan identifieras. Annars riskerar du att istället att dömas för egenmäktigt förfarande, eller i värsta fall stöld. 

Egenmäktigt förfarande kan till exempel vara att ”låna” en cykel från en viss plats för att transportera sig till en annan, och därefter överge cykeln på en plats som är okänd för dess ägare. Eller att använda någon annans verktyg för att utföra ett arbete. 

Ett annat exempel på egenmäktigt förfarande är att förhindra någon som, med lagen på sin sida, försöker återta stulen eller borttappad egendom. Eller att en kund försöker återta egendom som en hantverkare, med stöd av retentionsrätten, behållit i väntan på utebliven betalning. 

En särskild lagstiftning reglerar de tillfällen den stulna egendomen är ett motorfordon. Den som olovligen tar och använder en annan persons motorfordon, eller något annat slags motordrivet fortskaffningsmedel, kan dömas för tillgrepp av fortskaffningsmedel, ett brott med fängelse i upp till två år i straffskalan. 

FÄNGELSE I STRAFFSKALAN

Både självtäkt, egenmäktigt förfarande och tillgrepp av fortskaffningsmedel förutsätter att någon förvisso har tillförskaffat sig egendomen på ett felaktigt sätt, men inte haft för avsikt att varaktigt behålla den. Om så är fallet räknas gärningen istället som stöld, vilket kan rendera upp till två års fängelse.  

När är det då okej att återta stulen eller borttappad utrustning? För att hitta vad som avses med laga självtäkt behöver vi gå tillbaka till 1864 års strafflag, som listar tre scenarion där laga självtäkt är okej. 

➔ Om förövaren är lösker man. 
➔ Om förövaren är misstänkt att vilja rymma. 
➔ Där stulet gods och färsk gärning finnes. 

Att svenska lagar grundar sig på gammal, och ofta förlegad, lagstiftning är vanligare än man kanske kan tro. I fallet laga självtäkt kan vi vara trygga med att hoppa över de två första punkterna, eftersom de berör begrepp som inte längre är tillämpbara. 

Med ”lösker man” avses den gamla skolans lösdrivare, en beskrivning som av naturliga skäl är svår att använda i dagsläget. Inte heller den minst sagt luddiga formuleringen: ”Om förövaren är misstänkt att vilja rymma” tillämpas längre av domstolarna. 

HÖGST 24 TIMMAR

Det vi, och domstolarna, har kvar och jobba med är således punkten ”där stulet gods och färsk gärning finnes”. Och här är reglerna trots allt ganska tydliga, och tillämpbara. Med ”färsk gärning” menas att det högst gått 24 timmar från tillfället för tillgrepp (eller borttappande) och återtagandet. Inom den tiden anses det helt enkelt inte tillräckligt troligt att den stulna egendomen hunnit byta ägare.

Enligt samma lag får en annan person än den som blivit bestulen återta egendom vid färsk gärning, om den som återtar egendomen kan träda i den bestulna personens ställe. 

Laga självtäkt innefattar naturligtvis också om du tar tjuven på bar gärning, det vill säga i samband med stölden. När detta sker har du dessutom rätt till nödvärn, det vill säga att med tvång ta den stulna egendomen ur tjuvens händer. 

För att sammanfatta. Om du tar en tjuv på bar gärning, har du inte bara rätt att återta egendomen, utan även göra det med tvång (nödvärn). 

Har det gått mindre än 24 timmar från stölden (eller tillfället då egendomen tappades bort) har du, eller annan person som kan träda i ditt ställe, rätt att återta egendomen med stöd av att lagen för laga självtäkt, då stölden räknas som ”färsk gärning”. 

För att kunna återta egendom behöver du vara 100 procent säker på att egendomen verkligen är din. Skulle den tillhöra någon annan vid återtagandet riskerar du att dömas för egenmäktigt förfarande, tillgrepp av fortskaffningsmedel eller stöld. 

Har längre tid än 24 timmar passerat har du varken rätt att återta egendomen, flytta den eller på annat sätt försvåra för någon att använda den, till exempel genom att förse egendomen med lås. Istället ska du kontakta polisen, som får hjälpa dig att återta den stulna eller borttappade egendomen.