I början av oktober röstade EU-parlamentet igenom nya regler för tillåtna gränsvärden av asbest vid sanering och renovering av äldre byggnader. Utöver sänkt gränsvärde innehåller de nya bestämmelserna också en rad andra åtgärder för att skapa säkrare arbetsplatser, såsom utbildningskrav och tuffare regler kring personliga skyddsutrustningen. Men hur stor skillnad kommer det nya regelverket egentligen att göra?

Lite om asbest till att börja med. Asbest är, om vi ska vara petiga, inte ett material – utan ett samlingsnamn på en grupp naturligt förekommande mineraler. Den vanligaste förekommande av dessa i byggsammanhang är vit asbest (krysotil), men även blå och bruna asbestvarianter finns.

Asbest har varit förbjudet i Sverige sedan 1982, och i hela EU sedan 2005. Men från början av 1920-talet till början av 1990-talet användes materialet, främst på grund av dess goda tekniska och termiska egenskaper, som byggmaterial i badrum, kök och mellanväggar, som brandskydd i stålkonstruktioner, ventilationsanläggningar och soprum – eller som bullerdämpning och armering i skivor, kanaler och golvplattor. 

Under 60- och 70-talet användes asbest någonstans i byggprocessen för de flesta fastigheter. Det skulle dröja fram till slutet av 1970-talet innan man på allvar förstod de hälsomässiga riskerna med asbest. 

FASTNAR I LUNGORNA

Asbest är ofarligt i fast form, men när materialet bearbetas eller går sönder (till exempel vid rivning) frigörs lätta och tunna fibrer – fibrer som svävar i luften under mycket lång tid, och fastnar permanent i lungorna vid inandning. Dessa fibrer kan orsaka flera allvarliga lungsjukdomar, inklusive dödliga cancerformer. Den vanligaste av dessa cancerformer är mesoteliom, en tumörcancer som bara i Sverige dödar omkring 200 personer varje år, och 250 000 världen över. 

Att asbest, trots den strängare lagstiftningen, alltjämt är en av de vanligaste arbetsrelaterade dödsorsakerna, beror på att ämnet fortfarande finns kvar i många byggnader. Och att byggföretag inte alltid följer reglerna. 

Ett annat problem är själva sjukdomsförloppets natur. Till skillnad från många andra arbetsrelaterade sjukdomar märker den som blivit exponerad för asbest inte av det själv, och de första symptomen infinner sig ofta flera decennier senare. 

I dagsläget är det framför allt i samband med rivnings- och renoveringsarbeten i fastigheter/byggnader som yrkesgrupper som rivningsarbetare, snickare, VVS-installatörer samt golv- och takläggare riskerar att exponeras. Tidigare var även yrkesverksamma på varvsindustrin, kraftverk och inom serviceverkstäder i riskzonen. 

HÖGA SANKTIONSAVGIFTER 

Yrkesmässig hantering av asbest regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter, som omfattar alla verksamheter där det finns risk för exponering för asbesthaltigt damm. Det är upp till entreprenören att, genom tester, säkerställa om materialet på en arbetsplats innehåller asbest, och om det finns risk för exponering för asbesthaltigt damm.

För att få arbeta med asbest och/eller asbesthaltiga material behövs dels ett särskilt tillstånd från Arbetsmiljöverket – samt även speciella skyddsåtgärder, skyddsutrustning och utbildning för att få hantera det asbesthaltiga materialet.

Om man som entreprenör river eller renoverar en fastighet med asbest, eller på annat sätt arbetar med asbest eller asbesthaltiga material, utan tillstånd eller erforderlig utrustning/utbildning, så riskerar man höga sanktionsavgifter. Det finns flera fall där entreprenörer fått betala sexsiffriga belopp. 

Den måttstock som används för att avgöra vad som anses vara en acceptabel asbestexponering kallas hygieniskt gränsvärde, eller kort och gott gränsvärde, och beräknas som ett tidsvägt medelvärde. 

HÖGT GRÄNSVÄRDE HISTORISKT

Det är lätt att tro att Sverige, precis som Sverige brukar när det kommer till arbetsmiljörelaterade sammanhang, historiskt sett legat i framkant när det kommer till gränsvärden för asbestexponering. Men faktum är att gränsvärdet fram till lagändringen under hösten 2024 (100 000 fibrer per kubikmeter) varit bland de högsta i Västeuropa.  

Hur ser då den nya lagstiftningen ut? Och på vilket sätt, om något, kommer den att påverka den svenska byggbranschen? Enligt det regelverk som EU-parlamentet röstat igenom kommer det nya gränsvärdet att landa på 10 000 fibrer per kubikmeter, alltså tio gånger mindre än i dagsläget. Detta är emellertid inte någonting som kommer att implementeras över natten.

Medlemsstaterna får två år på sig att sänka exponeringsgränsen till 10 000 fibrer per kubikmeter. Enligt EU är det uttalade målet att ytterligare sänka gränsvärdet till 2 000 fibrer per kubikmeter inom en sexårsperiod. 

Som en följd av de nya gränsvärdena kommer medlemsländerna också vara tvungna att uppgradera sin testutrustning för att kunna upptäcka tunnare fiber, från polariserade ljusmikroskop som är standard idag, till elektronmikroskop.

Utöver det sänkta gränsvärdet innehåller EU-beslutet även en rad andra punkter för att skapa säkrare arbetsplatser. Framöver kommer som exempel alla som kan förväntas komma i kontakt med asbest på arbetsplatsen att behöva genomgå en tre dagars obligatorisk utbildning. Myndigheterna ska också upprätta register över certifierade utbildare och företag som genomför asbestanalyser. Striktare krav kommer även att gälla för användning av personlig skyddsutrustning och andningsmask. 

”MÅSTE KOSTA”

Överlag har reaktionerna beträffande de nya reglerna varit positiva, men vissa i branschen menar också att de inte kommer att göra någon större skillnad – och att fler och än striktare åtgärder behövs för att få bukt med det underliggande problemet. 

– De nya reglerna kommer att innebära säkrare arbetsplatser, och i slutändan färre asbestrelaterade dödsfall, säger Johan Torstensson Aas, ombudsman för  arbetsmiljöfrågor på Byggnads, i ett pressmeddelande. 

Samtidigt efterlyser Byggnads efterlyser krav på efterkontroller, och mer kännbara sanktionsavgifter. 

– Idag finns inga krav på efterkontroller när sanering är klart, vilket många andra europeiska länder redan har inskrivet i sina föreskrifter, fortsätter Johan. Ett sådant krav måste införas, och Arbetsmiljöverkets sanktionsavgifter måste höjas. Det måste kosta att utsätta andra för livsfara. 

– Jag tror, när vi tittar i backspegeln om fem år, så har det inte inneburit att mer asbest sanerats bort eller sanerats säkrare, säger Anders Varveus, asbestsanerare med 20 års erfarenhet, i en intervju med tidningen Byggnadsarbetaren. 

KNEPIGT MÄTA ASBESTHALT

Anders, som själv anser att asbesthalten i specifika material (räknat i viktprocent) är en bättre måttstock än det uppmätta gränsvärdet, pekar bland annat på svårigheten att mäta, och påverka, asbesthalten i den omgivande luften på arbetsplatsen. 

– Utomhus är det fullständigt omöjligt, menar han. Av de luftprov som vi gjort utomhus så har inte något varit över de rådande gränsvärdena. Men även inomhus är det svårt att komma över. Jag kan tänka mig att de nya reglerna kan få effekt i industriella miljöer där du har mycket grova rör och vattenledningar som fortfarande är isolerade med asbesthaltiga material. 

Än tuffare i sin kritik av det nya regelverket är Claes-Mikael Ståhl, biträdande generalsekreterare på Europafacket. 

– Tyvärr har kommissionen ställt sig på företagslobbyisters sida istället för på vetenskapens, genom att föreslå en gräns som fortfarande skulle göra att många arbetstagare exponeras för asbest och riskerar att utveckla cancer, säger Claes-Mikael i ett pressmeddelande. Människors liv måste alltid komma före vinst.