En församling i Västerås skulle bygga en ny kyrka kring millennieskiftet i Västerås. Peab var totalentreprenör men innan det var klart valde kyrkan att plocka bort golvläggningen inuti kyrkan ur avtalet: det skulle en mattfirma få göra, och kyrkan skulle stå som beställare direkt. Niklas Kåvius är entreprenadjurist och enligt honom är det minerad mark att dela upp och bolla större byggprojekt på detta sätt.
– Som entreprenör kan det problem med ansvarsfördelningen mellan alla entreprenörer om det dyker upp fel. Vid en generalentreprenad blir ansvarsfördelningen tydligare, säger han.

Viskleken
Innan den stora byggfirman packade ihop bad kyrkan dem att göra en fuktmätning av golvet. Den relativa fuktigheten, i sitt översta segment, visade sig vara uppåt 87 procent. Kyrkan plockade då in en mattläggarfirma som de skrev avtal med. När den nya entreprenören ville veta fukthalten i golvet uppgav kyrkan på en handskriven lapp att det var 85 procent. Mattfirman fick inte se något fuktmätningsprotokoll. Detta skulle visa sig bli ödesdigert.

Snabbt fel
Som ett brev på posten började mattan under garantitiden släppa från underlaget. Bubblor dök upp. Mattfirman slet upp mattan och la in en ny, men Kyrkan var inte nöjda: de ville ha kompensation för kostnaderna som uppstått genom bytestiden. Men nu hade mattfirman fått nog. De menade att Peab hade det övergripande ansvaret för att betonggolvet skulle vara färdigt för beläggning, och att de aldrig fick del av fuktmätningsprotokollet. De hade fått intrycket av kyrkan att golvet var beläggningsklart.

De första domarna
Tvisten hamnade i tingsrätten. Och hade detta varit en vanlig entreprenad, där AB04 gällt, hade kyrkans företrädare med största sannolikhet gått hem tomhänta.
– Huvudprincipen i AB är att en part ansvarar för sina lämnade uppgifter. Men i allmänna avtalsrättsliga principer, som man gick på i detta fall eftersom annat inte fanns, så finns en skyldighet att agera om man insett att uppgifter är felaktiga. Det finns inte på samma sätt i AB där ansvaret för lämnade uppgifter generellt sett är strikt. Där förutsätts att lämnade uppgifter är fackmässiga, säger Niklas Kåvius.
Så Tingsrätten i Västmanland dömde till kyrkans fördel. De tyckte inte att det var rimligt att mattläggarna skulle lita på en handskriven siffra av en lekman, de borde ha krävt att få se hela protokollet. Men mattfirman stod på sig.  Och när målet kom upp i hovrätten var det annat ljud i skällan: de delade tingsrättens uppfattning att mattfirman inte hade fått del av fuktmätningsprotokollet, men däremot ansåg de att mattfirmans ansvar inte sträckte sig så långt att de skulle ha kontrollerat tillförlitligheten i Kyrkans uppgift om fuktnivån. Nu blev det Kyrkans tur att överklaga.

Knepig grund
Väl uppe på högsta nivå kunde Högsta domstolen konstatera att detta mål är ovanligt eftersom konsumenttjänstlagen bara kan användas när tjänsten utförs av en näringsidkare åt en konsument, inte som nu när beställare är en juridisk person som till del har näringsverksamhet. Men, menar HD, dömer man i konsumenttjänstlagens anda och enligt internationell praxis blir utgången klarare. Mattfirman anses inte ha brustit i sin hantverksmässighet när de godtog Kyrkans fuktvärde, utan HD menar att det inte fanns någon ”tydlig indikation” på att fukthalten skulle vara felaktig. Eftersom kyrkans handskrivna uppgifter var precisa (84,7 procent) hade mattfirman inte någon skyldighet att undersöka om uppgifterna var korrekta eller fullständiga.
Att golvet lades trots att fukthalten var för hög är alltså kyrkans fel. HD avslog deras begäran om skadestånd och istället ålade dem att betala 30 000 kronor i rättegångskostnader till mattfirman. Det betyder, som HD skriver, att entreprenören har normalt ingen skyldighet att närmare granska eller bedöma uppgifter om sakförhållanden som kunden har lämnat. Entreprenören har bara en sådan skyldighet när entreprenören har insett att uppgiften är fel eller om det finns en tydlig indikation på detta. Men som entreprenör och utförare, menar Niklas Kåvius, är det nästan alltid bättre att försöka hitta en affärsmässig läsning.
– I detta fall förlorade entreprenören i lägsta instans men vann sedan i högre instans. Men tvister är alltid svåra att förutsäga på förhand vem som kommer att vinna och entreprenören, som oftast har en svagare ekonomisk ställning, vill i första hand undvika tvister som tar både tid och pengar i anspråk. Men jag tycker att man ska strid när man är övertygad om att man har gjort rätt.