JURISTEN Shit happens, som bekant. Inte minst i byggbranschen. Som hantverkare, och särskilt om du jobbar mot privatkunder, händer det att saker blir skadade eller går sönder på kundens domäner, antingen på grund av arbetets natur eller till följd av rena olycksfall. När det händer är det såklart viktigt att ha torrt på fötterna och veta vad som gäller, både för din egen och för kundens skull.

När vi skriver om lagar och bestämmelser här i Juristen så brukar vi som regel först gå igenom själva juridiken – för att därefter, ofta genom att titta på specifika fall, försöka reda ut vad regelverket innebär i praktiken för dig som hantverkare/entreprenör.

Eftersom juridiken i den här typen av fall är ganska tydlig, kommer vi den här gången att göra tvärtom. Med det sagt, låt oss kika på några exempel. 

I tidningen Byggnadsarbetaren beskriver VVS:aren Nicklas Engberg från Sundsvall hur han under ett stambyte i en bostadsrättsförening fick i uppdrag att montera bort en toastol som kunden ville ta med till sommarstugan. 

– Jag monterade loss skruvarna, men toastolen var även limmad i golvet utan att detta syntes, vilket jag inte tänkte på. Jag drog loss toastolen, men den satt så hårt att jag bröt av hela stolen. Jag fick panik och tänkte, hur fan ska jag laga det här? Det kändes nervöst att gå till handledaren och berätta vad som hänt.

I samma text berättar Nicklas om en klasskamrat från gymnasiet, som under praktiktiden använde för långa skruvar i ett badrum, med resultatet att skruvarna gick igenom badrumsväggen, ut i vardagsrummet och vidare in i en gitarr. 

– Kunden upptäckte inte att gitarren satt fastskruvad i väggen förrän flera veckor senare när han skulle ta ner den.

I ett stort nätforum berättar en kund om hur den hantverkare som de anlitat för att gjuta ett nytt betonggolv i badrummet inte täckt över golv och andra ytor under arbetet, och efter arbetsdagens slut ställt in utrustningen i barnens rum.

Resultat: stora märken/repor i parkettgolvet efter maskiner som släpats in genom huset, och betongklumpar som fastnat i inredningen. 

ARBETSGIVAREN YTTERST ANSVARIG

Som redan nämnt är juridiken tämligen klar när det kommer till ansvarsfrågan, och vem som är skyldig att ersätta skador som uppstått under arbetet. Det korta svaret är att det är arbetsgivaren.  

En grundläggande princip i skadeståndslagen, vilket är den lagtext som reglerar ansvar och ersättningsskyldighet i ovan nämnda fall, är att det är arbetsgivaren som är ytterst ansvarig för sin verksamhet och sina anställda, vilket även inkluderar vad som sker inom verksamheten.

Detta kallas för principalansvar, och skiljer sig från svensk skadeståndsrätt i allmänhet, där enskilda individer ansvarar för sina egna handlingar.

I de flesta fall råder inga svårigheter att avgöra vem som är arbetsgivare. Men det finns fall där det inte är lika självklart. Vad gäller till exempel om en arbetstagare lånas ut till ett annat företag i samband med uthyrning av en maskin som denne ska sköta? Eller via ett bemanningsföretag?

I dessa fall säger lagen att det företag ”som närmast utövar kontroll och ledning för arbetstagaren där skadan vållats” ska ses som arbetsgivare. Har arbetet exempelvis bedrivits uteslutande för bemanningsföretagets räkning, ligger det nära till hands att det företaget räknas som arbetsgivare.

DELADE KOSTNADER

Har verksamheten däremot bedrivits i nära samverkan mellan de två företagen så är det inte uteslutet att båda företagen kan anses som arbetsgivare, och då solidariskt får dela på kostnaden för att ersätta potentiella skador. 

Bra att känna till är också att företaget/arbetsgivaren alltid har rätt att avhjälpa en uppkommen skada där det är möjligt, så länge det inte finns några särskilda skäl för kunden att neka det. Vid ett sådant upplägg är det ytterst viktigt att noga dokumentera skadans omfattning, både före och efter åtgärdandet. 

I en Facebook-grupp för hantverkare berättar en entreprenör om ett fall där företagets snickare glömt att spika några pannor vid en takrenovering, som sedan blåst ned på grannens tak. Trots att pannorna åtgärdades krävde grannen att hela hans tak skulle läggas om.

Det finns dock vissa undantag från det så kallade principalansvaret, då du som hantverkare kan bli personligen ansvarig för uppkomna skador. I huvudsak rör det sig om tre stycken scenarier: 

➔ Om du druckit alkohol. 
➔ Om du medvetet orsakat skador som drabbar kunden.
➔ Om din arbetsgivare saknar en giltig ansvarsförsäkring, eller på grund av ekonomiskt obestånd orsakat kunden ekonomiskt lidande. 

Det absolut bästa sättet att ha torrt på fötterna som hantverkare, och som arbetsgivare, är att se till att företaget har en fullgod ansvarsförsäkring som omfattar eventuella skador uppkomna i arbetet.

En bra ansvarsförsäkring hjälper inte bara företaget vid situationer där företaget krävs på skadestånd, utan kan ofta även hjälpa till med juridisk hjälp som utredningar och förhandlingar om en tvist skulle uppstå. 

Med det sagt: Om en arbetsgivare kräver att du ska betala för en skada som uppstått i samband med arbetet, eller kräver att du ska stå för försäkringens självrisk, då är det bara att sätta ned foten. Den som driver företag och har anställda ska alltid ha en försäkring som täcker skador som kan uppstå i verksamheten.