En kort kronologisk bakgrund till att börja med. Cement är världens vanligaste byggmaterial.
I Sverige används varje år 2,7 miljoner ton till i princip alla former av bygg- och
anläggningsarbete som broar, vägar, fundament till järnvägsräls och olika typer av
byggnader. 75 procent av denna volym tillverkas på en och samma plats, Cementas
produktionsanläggning i Slite på Gotland.

2016 ansöker Cementa om att bolagets befintliga tillstånd att bryta kalksten i täkterna på
Gotland, ett tillstånd som löper fram till sista oktober 2021, ska förlängas med 20 år.
Cementas ansökan godkänns också i sin helhet av första instans, som är Mark- och
miljödomstolen. Värre blir det i Mark- och miljööverdomstolen, som 6 juli 2021 väljer att
avvisa Cementas ansökan. En vanlig missuppfattning här är att Mark- och
miljööverdomstolen avslagit Cementas ansökan. Tekniskt sett väljer domstolen att inte
behandla den av skälet att miljökonsekvenserna inte är tillräckligt utredda. För Cementa är
dock resultatet i praktiken detsamma.

Redan någon vecka senare, 14 juli, publicerar Byggföretagen en konsekvensanalys där de
redogör för de minst sagt oroande följderna av ett produktionsstopp i Slite. I analysen menar
Byggföretagen till exempel att upp till 400 000 arbetstillfällen i bygg och
anläggningsbranschen riskerar att försvinna, att 3 av 4 nya bostäder inte att kunna
byggstartas och att det sammanlagda investeringsbortfallet beräknas till över 20 miljarder
kronor varje månad. Denna konsekvensanalys kommer sedan att uppdateras i september 2021.

Under sommaren 2021 begär också flera branschorganisationer ett omgående möte med
näringsminister Ibrahim Baylan för att diskutera läget. Samtidigt höjs allt fler röster i protest
mot beslutet.
– Det här är värre än den kris vi hade på 90-talet då många förlorade sina jobb, uttalar sig till
exempel Johan Lindholm, förbundsordförande Byggnads.

21 september lämnar Cementa in ett modifierat, akut treårigt tillstånd för kalkstensbrytning
för att kunna säkra cementförsörjningen i Sverige under de nästkommande åren.

En vecka senare, 28 september, antar riksdagen ett lagförslaget som gör det möjligt för
regeringen att ge ”tillfälligt tillstånd till kalkstensbrytning i undantagsfall”. Med andra ord:
regeringen har nu möjlighet att godkänna Cementas akuta, treåriga ansökan.
Problemet är nu att flera miljöorganisationer, däribland Greenpeace och
Naturskyddsföreningen, redan flaggat för att detta lagförslag kommer att överklagas, vilket
skulle innebära att ärendet hamnar på Högsta Förvaltningsdomstolen bord, som då får ta
ställning till om överklagandena ska tas upp eller inte.

Det värsta scenariot för Cementa, och i förlängning den svenska bygg- och
anläggningsbranschen, är i nuläget att regeringens beslut om det nya lagförslaget inhiberas
(upphävs), vilket skulle innebära ett totalt produktionsstopp i Slite i slutet av oktober och en
brist på cement med efterföljande byggstopp och varsel från november.

CEMENT FRÅN AFRIKA?

Att cementkrisen har uppstått över huvud taget har såklart med miljöaspekter att göra.
Under 2020 släppte Sveriges industrier ut cirka 16,5 miljoner ton CO2 (en minskning med 12
procent sedan 2019), och av dessa utsläpp härstammar cirka 20 procent från just
cementtillverkning.

Då bör man ändå ta i beaktning att Slitefabriken är en av Europas modernaste och
klimatmässigt bästa cementtillverkningsanläggningar, och att Cementas uttalade mål är en
helt klimatneutral tillverkningen år 2030.

Vilka, om några, är då alternativen till att bryta kalksten i Slite? Cementa är i dagsläget
Sverige enda tillverkare av cement. Utöver anläggningen i Slite produceras cement i Skövde.
För närvarande ligger produktionen för Skövde-fabriken på cirka 0,6 miljoner ton per år, eller
cirka 25 procent av Cementas totala produktion. Cementa har tidigare också haft en
anläggning i Degerhamn på Öland. Denna lades dock ned 2019.

Skulle en större del av produktionen kunna läggas på Skövdefabriken? Skulle man rent av
kunna starta upp produktion i Degerhamn igen?

Nej, är det enkla svaret. Fabriken i Skövde går redan på full kapacitet och har inte möjlighet
att ta hand om ytterligare tillverkning. En starkt begränsade faktor är också tillgången på
råmaterial i området. Fabriken i Degerhamn då? Nej, dels saknas nödvändiga tillstånd, dels
är utrustning och ugnar för gamla. Och även om de administrativa och tekniska hindren
skulle kunna övervinnas är maxkapaciteten bara runt 300 000 ton per år.
Om vi då istället lyfter blicken lite. Skulle inte åtminstone en försvarbar del av Sveriges behov
kunna lösas med import? Nja, till att börja med är cement i dagsläget en bristvara i de flesta
europeiska länder, och det som finns är antingen uppköpt eller öronmärkt för de inhemska
marknaderna. Den export som väl sker är som regel med marginalvolymer, där höga avgifter
för utsläppsrättigheter pressar ned lönsamheten.

En betydande import skulle också innebära enorma logistiska utmaningar. Hamnar,
terminaler, depåer och logistikkedjor skulle behöva byggas ut för att kunna ta emot fler transporter och större fartyg. En sådan omställning skulle inte bara bli oerhört kostsam, den
skulle också ta flera år att få på plats.

Tekniska krav och normer är en tredje aspekt. Kort sagt är det inte bara att byta en sorts
cement mot en annan. Med tänkbara importörer som Kina, Turkiet och länder i Afrika
kommer den importerade cementen inte bara en annan (sämre) miljöprofil än den som
produceras i Cementas moderna Slitefabrik, den kommer också ha tekniska egenskaper som
inte är anpassade för den svenska marknaden.

Importerad betong skulle behöva testas för att uppfylla Sveriges och EU:s rådande
standarder, från hållfasthetsutveckling och sulfatresistens till frys- och brandprovning. Till
detta kommer krav i regelverk som BBR och AMA-anläggning. Betongtillverkarna skulle också
behöva modifiera sina befintliga recept.

Andra byggmaterial då? Visst, det finns alternativ, både på forskningsstadiet och teststadiet.
Blandningar med lera, flygaska eller trä till exempel. Problemet är att få är beprövade,
särskilt inte på längre sikt. Och att dra igång produktion i stor skala av material som om 10–
15 år visar sig ha brister är inget lockande prospekt.

SPÄND FÖRVÄNTAN
För att på bästa sätt kunna reda ut turerna kring det nya lagförslaget, alternativa lösningar
och cementkrisens påverkan på byggbranschen i stort har vi tagit hjälp av Catharina
Elmsäter-Svärd, vd för Byggföretagen.

– Sverige är precis på väg ur en pandemin, och då är byggandet ett av de viktigaste sätten att
få fart på ekonomin, säger Catharina. Bygginvesteringar motsvarar cirka 11 procent av
Sveriges hela BNP, så det är klart att ett byggstopp till följd av cementbrist skulle få stor
påverkan på jobb och ekonomi i stort. Men det skulle också ha en negativ påverkan på den
klimatomställning som pågår.

Med utgångspunkt från er konsekvensanalys som publicerades i september, hur skulle du
vilja beskriva läget just nu?

– Den uppdaterade analysen bygger till att börja med på att den tillfälliga lagförändringen
kommer på plats, och att Cementa verkligen får de här extra månaderna på sig att bryta den
kalksten som finns kvar på tidigare tillståndsgivet område. Den bygger också på att den
komplettering som Cementa begärt från Nordkalk kommer på plats utan problem, att byggoch anläggningsbranschen gör vad den kan för att hitta alternativa metoder samt att man
även lyckas hitta en liten andel som kan importeras. Sker allting enligt ovanstående, så har vi
en situation som berör 90 000 personer i byggbranschen, eller 135 000 i närliggande
branscher. Det är fortfarande inte bra, men inte riktigt lika illa som det såg ut i somras.

Vilka närliggande branscher pratar vi om?

– Ett byggstopp skulle till exempel påverka en stor del av LKAB:s gruvproduktion. Och kan
inte LKAB ta fram malm, då kan inte SSAB göra stål. Kan inte SSAB göra stål så får Volvo svårt
att tillverka fordon, och så vidare. Att tillverka ett vindkraftverk kräver omkring 550 ton
betong för att kunna resas. Om vi tittar på Nortvolts nya anläggning i Skellefteå, där ska två hektar vindkraftverk byggas. Det blir en ekonomisk härdsmälta på flera plan, i en tid där vi
verkligen behöver någonting annat.

Vad är den senaste info du fått kring processen i regeringen?

– Vi vet att regeringen redan har börjat att förbereda det treåriga tillstånd som Cementa
skickat in. Det är tack vare att den här tillfälliga lagen kom till stånd. Vad som skett är att
regeringen har gett remissinstanser fram tills 18 oktober att svara på Cementas treåriga
tillståndsprövning. För mig verkar det som om regeringen verkar vilja hålla ett visst tempo i
den här frågan. Däremot så vet varken när överklagandet kommer, eller när regeringen
kommer att fatta ett beslut. Som det är nu kan läget sammanfattas som att det råder en
spänd förväntan inför de kommande veckorna. Det är då det kommer att avgöras.