220 000 kr för skärvor av keramik?

Visste du att du som entreprenör kan få stå för kostnaderna, ofta hundratusentals kronor, om länsstyrelsen bedömer att en gravhög eller gammal bosättning på arbetsplatsen ska utredas eller grävas ut? Eller att fornminnesbrott är en förseelse med fängelse i straffskalan? Vi har tittat närmare på kostnadsansvaret vid arbeten på platser med kulturhistoriska värden.
220 000 kr för skärvor av keramik?

Alla svenska fornlämningar är skyddade och får inte skadas. Fornlämningsskyddet regleras i huvudsak av kulturmiljölagen, som säger att den som planerar ett bygge är skyldig att ta reda på om åtgärderna berör någon fornlämning. Den som skadar en fornlämning kan dömas till böter eller fängelse för fornminnesbrott.

Innan vi går vidare, låt oss kort titta på begreppen fornlämning och övrig kulturhistorisk lämning, eftersom lagen skiljer på dem, och skyddet för de senare är starkare. Både fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar inkluderar objekt som gravfält, boplatser, ristningar, domarringar, äldre skeppsvrak, kyrkor och broar – samt även ”fasta naturföremål till vilka åldriga bruk, sägner eller märkliga historier är knutna”. Den huvudsakliga skillnaden är att fornlämningar är äldre än 1850. Undantagsvis kan emellertid även yngre lämningar förklaras som fornlämningar av länsstyrelsen. 

För enkelhets skull kommer vi dock fortsättningsvis endast att använda begreppet ”fornlämningar”.

När det kommer till kostnadsansvaret för utgrävningar i samband med byggprojekt skiljer man på kostnader för utredning av lämningar och kostnader för att undersöka och bevara dem. I båda fallen är det länsstyrelsen som beslutar om vilka åtgärder som ska vidtas, medan den som utför arbetet får stå för kostnaderna för dessa åtgärder. Undantaget är fornlämningar som tidigare inte varit kända. 

BOPLATSER FRÅN STENÅLDERN

Att kostnadsansvaret för arkeologiska utredningar och utgrävningar i byggbranschen är ett problem att ta på allvar visar tydligt en aktuell motion som riksdagsledamoten Betty Malmberg (M) lämnat till riksdagen vid flera tillfällen, senast hösten 2018 – en motion som nyligen (2019) hörsammats av regeringen, som i sin tur gett Boverket, Naturvårdsverket och Trafikverket i uppdrag att ta fram en rapport om hur byggprojekt ska kunna utföras på ett effektivt sätt i områden med kulturhistoriska värden. Denna rapport kommer att redovisas i januari 2020.

I sin motion tar Malmberg upp några exempel där fornminnesskyddet renderat oskäligt stora utgrävningskostnader för entreprenörerna – och påpekar även att dessa kostnader i slutänden drabbar kommuninvånarna, och leder till att centrala stadsdelar hotas av förfall eftersom de höga kostnaderna avskräcker byggföretagen.

I Skara slutade de arkeologiska kostnaderna för ett byggföretag som uppförde ett kombinerat affärs- och bostadshus samt renoverade ett intilliggande affärs- och bostadshus på 990 000 kr. 

Vid två fall i Gamla Sigtuna, byggnationen av en privat tomt samt uppförandet av ett bostadshotell för äldre, var motsvarande summor 840 000 respektive 814 000 kr.

Stora summor, och då är ovanstående fall ändå exempel på när ”allt har gått rätt till”. Minst lika många exempel går att hitta där fornlämningar blivit skadade under arbetets gång på grund av oaktsamhet, bristande rutiner eller att entreprenörer helt enkelt ingonerat dem. 

2018 anmäldes fiberbolaget IP Only till länsstyrelsen i Södermanland för att ha skadat 48 stycken fornlämningar, bland annat gravfält från järnåldern, medan de grävt för att lägga fiberkablar. Skadorna renderade dem en företagsbot på 20 000 kr för brott mot miljöbalken, otillåten miljöverksamhet och fornminnesbrott. 

Betydligt dyrare blev det för en fastighetsägare i Kalmar (2015) som utan tillstånd grävde för att bereda parkeringsplatser till ett pensionat, och i processen skadade bland annat rester av keramik från 1200–1400-talet. Påföljden blev 40 dagsböter á 50 kr (20 000 kr) för fornminnesbrott, plus ett skadestånd på 200 000 kr till länsstyrelsen för den skadedokumentation som gjorts på platsen. 

FMIS OCH FORNSÖK

martin peterson

Martin Peterson, entreprenadjurist på Sveriges Byggindustrier.

Så vilka är då de viktigaste sakerna att tänka på när du som entreprenör ställs inför ett byggprojekt på platser med kulturhistoriska värden? Martin Peterson, entreprenadjurist på Sveriges Byggindustrier, hjälper oss att redan ut begreppen. 

– Till att börja med gäller det att känna till reglerna i kulturmiljölagen, och att ha en bra kontakt med länsstyrelsen, säger Martin. En bra informationskälla om fasta fornlämningar är Riksantikvarieämbetets fornminnesregister FMIS och söktjänsten Fornsök. Om arbetet är tänkt att utföras på eller nära ett område där fornlämningar finns redovisade, eller om området ligger på en plats där fornlämningar ofta påträffats i samband med tidigare undersökningar/utgrävningar, kan du behöva kontakta länsstyrelsen för samråd. 

Och om fornlämningar påträffas under arbetets gång? 

– Då ska arbetet omedelbart avbrytas för den del som berör fornlämningen, och den som leder arbetet ska omedelbart anmäla förhållandet till länsstyrelsen.

Finns det något sätt för entreprenören att minska, eller rent av helt undvika de arkeologiska kostnaderna? 

I vissa fall är det möjligt att ansöka till länsstyrelsen om bidrag och ersättning för utredningar/utgrävningar, eller om tillstånd att rubba/flytta en fornlämning om det kan anses att ”fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse”. Länsstyrelsens beslut kan också överklagas hos en allmän förvaltningsdomstol.

SKRIVEN AV
David Liljefors