Jobba på löpande räkning

Hur beställaren ersätts bör skrivas ned i avtalet
Experten 872x500

Om ditt företag slagit fast i ett skriftligt kontrakt med kunden att ni ska jobba på löpande räkning, så minskar ni risken för att få backa på ersättningen vid en tvist om betalningen med kunden.

Redovisning av tidsåtgång räcker inte som dokumentation när du jobbat på löpande räkning och vill ha betalt av kunden. Men om ni på papper avtalat om att du ska jobba på löpande räkning så finns det bra vägledning för hur du ska redovisa dina kostnader. Det visar domar i två olika rättsinstanser de senaste åren.
   Att jobba på löpande räkning mot kunden är vanligt förekommande i branschen och tvister där kunden anser att entreprenören tar för mycket betalt för jobbet dyker upp då och då hos Allmänna Reklamationsnämnden, men även i form av civila mål i Tingsrätten.
   Så hur ska du dokumentera ditt erbete, och vad är det du behöver dokumentera, för att vara säker på att ha rätten på din sida när det är dags att fakturera din kund för arbete på löpande räkning? Det finns två ganska färska domar från Hovrätten respektive Högsta Domstolen som kan ge vägledning.

Hovrätten (mål nr T10408-14); avtala om löpande räkning
Företaget BTH Bygg AB och bostadsrättsföreningen Nybropalatset hade tecknat avtal om en totalentreprenad, där BTH Bygg skulle se till att färdigställa byggnadsarbeten som återstod på borättsföreningens fastighet sedan den hävt ett tidigare avtal med en annan entreprenör. Parterna hade också avtalat om att ABT 06 skulle gälla och att entreprenaden skulle utföras på löpande räkning med rätt till ersättning enligt den så kallade självkostnadsprincipen, med undantag för vissa yrkeskategorier som skulle ersättas enligt angivna timpriser.
   Arbetena försenades rejält och bostadsrättsföreningen avbeställde så småningom återstående arbeten. Då begärde BTH Bygg ersättning för alla utförda arbeten, och borättsföreningen svarade med att invända mot delar av summan med hänvisning till att man ansåg att kostnadsunderlaget var otillräckligt och i stora delar felaktigt eftersom det inte visade de självkostnader som bolaget påstods ha haft. Priset måste enligt kundens mening därför bestämmas till ett skäligt belopp.
   Hovrätten avfärdade bostadsrättsföreningens krav på att priset skulle bestämmas utifrån vad som ansågs vara skäligt i analogi med 45 § Köplagen.
   I parternas avtal stod uttryckligen att entreprenaden skulle utföras på löpande räkning enligt självkostnadsprincipen och att ABT 06 skulle gälla mellan parterna. Hovrätten ansåg att svaret på vilka kostnaderna för BTH Byggs arbeten var låg i de kostnadsunderlag som företaget lämnat till beställaren. Därefter gjorde rätten en bedömning av om BTH Byggs kostnadsunderlag var tillräckligt för att ge beställaren information om alla kostnader. Hovrätten slog fast att underlaget var så omfattande att BTH Bygg kunnat visa att man haft de påstådda kostnaderna. I BTH Byggs underlag fanns bland annat utdrag ur huvudboken, fakturor från leverantörer och underentreprenörer, underlag för av underentreprenörerna debiterade timmar och tidrapporter. Under entreprenadtiden hade BTH Bygg också, helt enligt avtalet, fakturerat borättsföreningen månadsvis och till varje faktura även bifogat ett utdrag ur huvudboken. Beställaren hade därmed haft möjlighet att löpande granska fakturorna och att allt gick rätt till.

Vad innebär den här domen för branschen?
Ersättningsformen löpande räkning anses av Hovrätten utgöra en så pass bestämd ersättningsform att priset ska avgöras utifrån avtalet och inte genom en skälighetsbedömning av priset.

Högsta Domstolen (mål nr T3445 -15); utan skrivet avtal görs en skälighetsbedömning
Byggföretaget Gripenhus i Sverige AB träffade avtal med privatpersonen YÜ om och montering av dörrar och socklar i YÜ:s villa, vilka i samtliga fall var arbeten som inte hade utförts av en tidigare anlitad entreprenör. Gripenhus hade inte lämnat in någon offert innan och parterna upprättade inte heller något skriftligt avtal. Man hade dock kommit överens om en ersättning på 250 kronor per timme och att Gripenhus skulle köpa in material och sedan få ersättning för det.
   Gripenhus utförde arbetena på YÜ:s villa under februari-mars 2013 och därefter blev parterna oense om betalningen. Gripenhus gick till Tingsrätten med ett krav om totalt 116 135 kronor plus ränta. YÜ bestred Gripenhus krav med hänvisning till att denne ansåg att företaget inte arbetat så många timmar som man krävde betalt för. Men YÜ ansåg även att priset inte var skäligt i förhållande till det arbete som faktiskt utförts.
   Eftersom avtalet inte slog fast vare sig något fast pris eller att arbete skulle ske på löpande räkning, så konstaterade Högsta Domstolen att priset enligt tillämpbara lagar måste fastställas genom en bedömning av vad som är skäligt för kunden att betala. HD konstaterade att Gripenhus tidsredovisning av arbetena (vilken var korrekt) inte gav någon klar bild av vilken typ av arbete som utfördes och hur tiden var fördelad mellan olika arbetsuppgifter.
   Utredningen gav enligt HD således ”inte underlag för att bedöma huruvida det var befogat att lägga ned det antal timmar som Gripenhus kräver betalning för. Gripenhus har därmed inte visat att omständigheterna sammantagna är sådana att det begärda priset är skäligt”, avslutar HD i sitt domslut. HD tilldömde bara Gripenhus delar av den ersättning man begärt samt dömde företaget att ersätta hälften av YÜ:s rättegångskostnader i samtliga rättsinstanser.

SKRIVEN AV
Pierre Kjellin